Åsa Sonjasdotter är konstnären som tar in potatis, vete och rovor i finkulturens rum. I sommar öppnar hennes utställning på Gotlands konstmuseum. Men det är inte vilka grödor som helst, kulturväxterna har i vissa fall mättat gotlänningar i tusentals år och bär på en rik historia. Det är kring berättelserna om odling och människorna som utförde den som Åsa Sonjasdotter bygger sitt konstprojekt ”Fred med jorden”.

– Det är otroligt roligt för mig att arbeta med kulturväxter för de är varken ren natur eller artefakter. Jag har alltid tyckt att de varit intressanta, säger Åsa Sonjasdotter.

Under förra året var Åsa Sonjasdotter, som annars är bosatt på den skånska ön Ven, på Gotland genom det konstnärliga forskningsresidenset ”Konsten i kulturarvet” som sponsras av pengar från Kulturrådet.

Artikelbild

| Potatisen får en plats i det konstnärliga rummet.

Att Gotland är en ö och på så sätt är en avgränsad plats har fascinerat Åsa Sonjasdotter i hennes arbete eftersom det har gjort att saker har bevarats och förfinats på ett sätt som i många fall är unikt.

– Det är intressant och väldigt unikt med nu levande gamla sorter, säger hon.

Ett sådant exempel är Emmervetet, fynd har visat att det såddes redan 500 -600 år före Kristus.

– På 60-talet hittades de i en lada i Ardre. Där hade bönderna fortsatt att odla det eftersom de sa att mjölet blev så gott, berättar Birgitta Zerpe, curator

Artikelbild

och antikvarie på Gotlands museum.

Tillsammans med sina kollegor har hon öppnat museets magasin på Visborg där Åsa Sonjasdotter har kunnat efterforska föremål som har koppling till forntida grödor.

Utöver Emmervetet och potatissorten Kaiar får Bungerovan en plats på den kommande utställningen. Redan Carl von Linné uppmärksammade rovan som sades ge ett rikt kärleksliv. I fjol sattes rovor i marken på Bungemuseet och i år ger de frön, som besökare kan få med sig hem för egen odling.

Projektets namn ”Fred med jorden” bygger på ett upprop skrivet av jordbrukaren Elisabeth Tamm och författaren och journalisten Elin Wägner 1940.

– Det är en text som jag alltid har älskat och här kände jag att det handlar faktiskt om det – fred med jorden, säger Åsa Sonjasdotter.

I sitt projekt reflekterar hon över hur människans bruk av jorden tär på den och att dagens grödor innehåller mindre näringsämnen än tidigare.

– Min önskan är att kunna hitta metoder för vettiga odlingsformer, men jag är inte säker på att vi någonsin har haft det, säger hon.