Teatersällskapet, vars mål hela tiden varit att ”producera scenkonst med hög konstnärlig kvalité på Gotland”, grundades redan 1997 av Annakarin Renard och Irene Duckert. Under många år förde dock Teaterambulansen en tynande tillvaro. Men så förrförra sommaren kom ett livstecken. I och med Bergmanpjäsen ”Trämålning”, som spelades i S:t Clemens ruin under Medeltidsveckan 2016, gjorde den gotländska friteatern storstilad comeback.

Vad var det som föranledde återkomsten, frågar jag Irene Duckert.

– Jag skilde mig och fick helt plötsligt mer tid att göra det jag ville själv. Det här var också ett sätt för mig att tillbringa mer tid med mina barn.

Artikelbild

| Visare med åldern? Inte direkt, säger skådespelarna i ensemblen.

I Teaterambulansens konstnärliga team återfinns Meera och Theodor Ryan, dotter respektive son till Irene Duckert. Dessa har i sin tur rekryterat de andra i ensemblen, Elliot Ljungdahl och Olivia Steinbüchel, via skådespelarutbildningar och andra liknande sammanhang på fastlandet.

– Tanken är att vi ska fungera som en plattform åt unga scenkonstnärer i väntan på att yrkeslivet tar fart, säger Irene Duckert.

För, eller med, ungdomar och barn – det är vad Teaterambulansen går ut på, slår hon fast. ”Kom, så kommer vi”, som repades hela förra veckan i det gamla traktorgaraget i Burs – sällskapets hemmastudio sedan i somras – uppfyller båda kriterierna. Föreställningen kretsar kring synen på sex bland unga – förväntningarna, kraven och de könsroller som styr det erotiska spelet.

– Vi fick alla mer eller mindre samma idé oberoende av vandra. I mitt fall föddes den när jag började snacka med mina kompisar om hur vi hade sex när vi var yngre, och hur vi pratade om det. Det ledde till väldigt intressanta samtal, och det är det vi vill fånga med ”Kom, så kommer vi”, säger Theodor Ryan, som står för regin.

Artikelbild

| Irene Duckert och Theodor Ryan under repetitionerna i Burs förra veckan.

Det som slog honom och de andra var hur litet det ändå talades om sex och samlevnad.

– Man kunde känna sig väldigt ensam i det där. ”Jag har haft sex” sa man. Det var huvudsaken och sen var det så mycket mer med det, säger Meera Ryan.

Artikelbild

| Replokalen i Burs.

Ni är några år äldre nu. Hur skiljer sig er syn på sex nu jämfört med då?

– Vi har inga färdiga svar eller lösningar. Egentligen är jag nog inte så mycket förståndigare nu. De problem vi brottades med då, dem brottas vi fortfarande med – varje dag. Det viktigaste är att vi börjar prata om det.

Artikelbild

”Kom, så kommer vi” spelas på gotländska skolor i Visby, Roma, Slite och Hemse den här och nästa vecka.