Ett exkluderande språk?

19 januari 2011 04:00

Ni som också läser den andra tidningen (GA) kan då och då njuta av de eminenta kåserierna "Mejl från gården" av Mien Niklasson i Hablingbo. I lördags skrev hon tankeväckande om den exkluderande attityden många har när det gäller vårt gamla språk, gutamålet.

Råkar man säga fel, eller ännu värre stava fel, på gutamål så blir man häcklad och hånad av dem som vet bättre.

Mina egna reflektioner är att samma personer som ondgör sig högljutt åt att icke svenska (men högst etablerade ord och uttryck) inte översätts i tidningen, drar sig inte för att tycka att långa haranger på gutamål utan översättning är något helt annat och fullkomligt normalt. Även om mångdubbelt fler av tidningens läsare vet vad "laissez faire" betyder än "issjäre".

Förhållningssättet till vårt språkliga arv är inte alltid det mest inbjudande.

Vill vi att fler ska intressera sig för det gamla språket borde vi nog välkomna och inkludera istället för att skälla och ta avstånd.

Nu har två eldsjälar, i ordets rätta bemärkelse, aviserat att de slutar sin gärning genom att programmet "Gutamål" i Radio Gotland läggs ner. Las Jakobsson och Bosse Carlgren lämnar radiostudion efter 22 år (!) men deras kulturskatt finns som väl är kvar i radions arkiv.

Hur ska då språket vårdas för eftervärlden? Allt färre talar gutamål till vardags även om många fler förstår det och kan "bre pa" om det kniper.

Gutamålsgillet har en egen arbetsgrupp som jobbar för att komma ut i skolorna och ge eleverna en inblick och tillfälle att lyssna till det talade gutamålet samt i det gotländska kulturarvet i stort.

Att läsa gutamål är en utmaning även för den som kan tala det så läroböcker i språket är kanske inte den bästa vägen att skapa intresse hos uppväxande och kommande generationer.

Gutamålsgillet må vara en förening med hög medelålder men det är ingen gammaldags förening. Gutamålsgillets hemsida är en skatt för alla oss som gillar gutamål.

I all tysthet pågår också ett fantastiskt kulturarbete inom gillet där en skara eldsjälar ägnar sig åt att skriva in alla ordböcker (Gotländsk Ordbok och Ordbok över Laumålet) i en databas så att ordlistorna blir sökbara och tillgängliga för alla. Ett gigantiskt arbete som kan förverkligas tack vare ideella krafter.

Så även om det talade språket en gång kommer att försvinna så finns det kvar för eftervärlden att både läsa och lyssna till.

Det känns äntligen bra.

Så jobbar vi med nyheter
Eva Bofride