Antisemitismens historia är urgammal

29 februari 2012 04:00

Landet Israel lever med sin historia. Ett folk som varit spridda över världen i nästan 2000 år, som lyckats överleva och bevara sin kultur trots ofattbar utsatthet. Man får en känsla av att de på något sätt tycker sig leva i ett mirakel. Även vår kursledare som förklarade: "Jag är inte troende".

Jag deltog i en svensk universitetskurs på Yad Vashem, det stora utbildningscenter och museum i Jerusalem som byggts upp för att minnas Förintelsens offer.


Försvann i Förintelsen
De som inte fick nån grav, deras namn skall leva. Hit och till andra liknande centra kommer alla Israels skolbarn och värnpliktiga för att undervisas om det som hände i Europa mellan 1933 och 1945.

Museet är överväldigande. Fotografier i jätteformat, uppbyggda miljöer, filmer, videoinspelningar med överlevande, efterlämnade kappsäckar, skor, glasögon...

Aldrig kommer jag att glömma minnesplatsen för de kanske en och en halv miljon barn som försvann i Förintelsen.

Man står ensam i totalt mörker, ser bara uppblossande stjärnor överallt runtomkring och hör en lugn röst läsa upp namn på barn som förlorade ett helt liv. Jag har tidigare läst mycket tysk historia från 1920- och 30-talet. Ville försöka hitta en förklaring till det ofattbara som hände i min tid i ett högt utvecklat land. Att en regim avsiktligt, med industriella metoder, lät avrätta flera miljoner människor, medborgare i Tyskland och andra europeiska länder.

Jag var gammal nog att läsa lokaltidningen om kriget och koncentrationslägren. Frågan har alltid funnits med mig, men jag fann ingen tillfredsställande förklaring.


Anklagas för Jesu död
Antisemitismen är minst lika gammal som vår västerländska civilisation. Redan i Johannesevangeliet är det "judarna" som anklagas för Jesu död. Fast både han och hans lärjungar var troende judar som levde efter den judiska lagen.

Flera av kyrkofäderna höll förfärliga predikningar om att utrota dessa gudsmördare som vägrade inse att Jesus var den Messias som profeterna talat om.

Inför det första korståget 1099 predikade den helige Bernhard så upphetsande att pöbeln dödade nästan alla judar i Rhenlandet, förfärliga massakrer omvittnas. Ända fram till vår tid har den kristna kyrkan haft svårt att hantera detta arv.

Det var likadant med Luther. Om nu Gud har sänt sin son och upprättat ett nytt förbund med alla människor, då är judarna överspelade, de skall bort, om de inte omvänder sig.


Leva fredligt med araberna
Den vidriga Inkvisitionen var riktad mot judarna, kyrkan misstänkte att judar som tvingats omvända sig fortsatte med sin judiska kultur i hemlighet.

Förhållandena under långa tider har varit så outhärdliga att det judiska folket skulle ha varit utplånat om inte Kyrkan samtidigt skyddat dem, ibland. Själve Augustinus menade att judarna måste få finnas kvar, men de skall ha det eländigt!

Johannes Paulus XXIII var den förste påve som besökte Israel. Han bad vid Klagomuren, han ville hela såren, ville nå förståelse och fullt erkännande från kristen sida av vår gemensamme Guds förbund med judarna.

Förintelsen medförde ändå att västvärlden äntligen tillerkände judarna rätt till sitt land.

Om de nu bara kunde hitta ett sätt att leva fredligt tillsammans med de araber vilkas förfäder bott där hela tiden. Med full respekt för att religiösa olikheter berör människor djupare än både klasskillnader och olika hudfärg.

Så jobbar vi med nyheter