Sänkta skatter ger sämre välfärd

4 mars 2014 05:00

”Största underskottet sedan överskottsmålet infördes”. Det är inget jag har hittat på själv, utan så lyder rubriken på ett pressmeddelande från Ekonomistyrningsverket den 16 december.

Underskottet i de offentliga finanserna växer 2014 till 87 miljarder kronor. 2006 var det ett överskott på 65 miljarder. Ackumulerat för åren 2012-2015 uppgår underskotten till över 200 miljarder kronor.

För att nå målet om en procents överskott krävs skattehöjningar eller utgiftsminskningar.

Större inkomstklyftor

Det är resultatet av åtta år med finansminister Anders Borg och moderat politik. Det är också resultatet av den politik som moderaterna brukar hävda har lett till att Sverige har Europas mest välskötta offentliga finanser.

Det har också lett till att vi ser en statsminister som med stigande arrogans och nedlåtenhet kritiserar Socialdemokraterna, en statsminister som med emfas anklagar Socialdemokraterna för att lova allt åt alla. En moderat politik som styrs av valcykler och inte av konjunkturcykler.

Moderaterna har lovat värna det de kallar för ”välfärdens kärna” och man har skjutit in sig på ”bidragen”. Skatterna har sänkts i rekordfart för de som har jobb och bostad. Samtidigt har inkomstklyftorna mellan barnfamiljer ökat, de som har märkt det mest är barnfamiljer med ensamstående eller utrikes födda föräldrar.

Sjuka och arbetslösa drabbas

Samtidigt har vi fått en sjukförsäkring som kraftigt försämrats, en arbetslöshetsförsäkring som även den har försämrats. Och då inträffar det märkliga, Fredrik Reinfeldt antyder plötsligt att Moderaterna inte tänker sänka skatterna efter valet.

Man brukar säga att trovärdighet är något man skapar, inte plötsligt får, och löftet om att inte sänka skatter kommer knappast i topp på trovärdighetsligan. Moderata partistämman har redan fattat beslut om ytterligare skattesänkningar på 35-40 miljarder.

Hur kan man då utlova en fortsatt god välfärd och fortsatta skattesänkningar samtidigt?

Det kan man givetvis, men då krävs att man definierar ”välfärdens kärna”. Om man gör den tillräckligt liten kan man finansiera den, men då kommer med automatik de andra lösningarna för återstoden och de lösningarna, tror jag, kommer att heta egna, privata, försäkringar. Försäkringar som ska täcka de delar som samhället inte längre står för. Hur många tror att försäkringsbolag är någon god fe eller folkets välgörare? Hur många tror att försäkringsbolag accepterar alla som försäkringstagare?

Ett försäkringsbolag ska gå med vinst och det säger sig självt att man vill minimera sitt risktagande. Det gäller bilförare och det gäller självklart också de som vill försäkra sig mot arbetslöshet eller sjukdom.

Mer privata lösningar

Det gäller också, som vi sett en del exempel på under hösten, vissa privata friskolor som själva vill välja sina, lönsamma, elever.

Ju mer av de privata lösningarna vi kommer att se ju mindre blir villigheten att betala för de offentliga försäkringarna, speciellt som de kommer att vara mindre generösa än de privata.

Sämre tillgänglighet, lägre ersättningsnivåer. På så vis kan den nyliberala drömmen om välfärdens kärna uppfyllas och systemskiftet genomföras. Är du lönsam, lille vän? I så fall är du välkommen!

Bertil Virgin

Så jobbar vi med nyheter