Krisen sitter inte i pappret

7 mars 2014 15:50

Det finns ganska många självutnämnda experter på journalistik utanför själva mediebranschen. Den kanske vanligaste kritiken är att vi som jobbar på ”papperstidningarna” lever i det förgångna och värnar vår distributionsform av nostalgiska skäl.

Det finns mycket nostalgi som omgärdar papperstidningen, inte tu tal om det. Den har funnits med oss som ett självklart inslag i vardagen så länge vi alla har levt och långt innan dess. Inte bara som nyhetsförmedlare, den är med oss när vi putsar fönster, vi knycklar ner den i regnblöta stövlar och när vi renoverar sommarstugan kan vi hitta gamla tidningar under den fula tapeten från 60-talet.

Alla som har börjat bläddra i en gammal dagstidning vet vad den betyder för att tolka gångna tider.

Det vi minst kommer att sakna är kanske alla kassar som alltid är fulla och ska bäras ut till återvinningen.

Men när folk påstår att papperstidningen är i kris är det en sanning med modifikation. De flesta papperstidningar utgör än så länge en god affär. Antalet prenumeranter minskar år från år och trenden är långsiktigt otvivelaktigt negativ. Men dagens kris beror på att papperstidningens lönsamhet inte bara ska täcka sig själv utan också i hög grad de nya distributionskanalerna. Kanaler som branschen själv vant medborgarna med är gratis.

Så krisen försvinner inte genom att papperstidningarna försvinner, tvärtom, då försvinner också de grundläggande intäkterna. Därmed är det större värden som står på spel än om nyheter ska distribueras via papper eller digitala system.

Nyligen presenterades siffror på hur mycket svenska hushåll lägger på medietjänster och det var inte lite: cirka 1 260 kronor per månad, eller lite drygt 15 000 kr per år.

Någon tolkade det som att pratet om ”gratiskulturen” är överdriven, att svenskarna är benägna att betala mycket för medier av olika slag. Jo, det stämmer när det gäller spel och underhållning men inte när det handlar om nyheter. Då finns en utbredd uppfattning att det ingår i ens rättigheter som medborgare, att bli informerad om nyheter och samhällsgranskning.

Den modell vi lämnar samtidigt som vi övergår till digital publicering har fungerat väl och också gjort det möjligt att bedriva journalistik utan inblandning av kommersiella intressen.

Kommer en ny liknande modell att kunna byggas för att värna den journalistiska integriteten? Eller kommer det som präglar gratistidningarna att sprida sig: köp en annons så får du en reklamtext förklädd till journalistik på köpet?

I fjol stängdes ett 30-tal svenska lokalredaktioner. Över 400 journalistjobb försvann.

Det är här vi har krisen, inte att vi i framtiden får köpa något annat att packa servisen med när vi flyttar.

Så jobbar vi med nyheter
Eva Bofride