En måste-kalender för astronomi-intresserade

25 november 2010 04:00
En av de årligen utkommande "guideböcker" som visar vad som finns att se på natthimlen under olika delar av året är Per Ahlins "Astronomisk Kalender 2011".
Boken inleds som vanligt med ett förord som ger värdefull hjälp om hur man ska kunna göra sina observationer lite mer givande. Författaren klargör också att man inte behöver ha någon avancerad utrustning för att göra de iakttagelser han berättar om.
Av speciellt intresse är artikeln om "Astronomiåret 2011", där vi kan läsa om bl.a. synbarheten för planeterna och de kommande sol- och månförmörkelserna under det kommande året (fyra solförmörkelser och två månförmörkelser). Här finns också en kortfattad spalt med "En titt på 2012".
Huvuddelen av boken tas upp av veckoöversikter, var och en på sitt uppslag. Här kan man för varje vecka på vänstersidorna se när Solen går upp och ner, hur Månen ser ut och vilka möjligheter det finns att se de olika planeterna. Solkartorna kan verka lite svåra att förstå, men på sid. 124 - 129 finns förklaringar till dem, måndiagrammen och veckouppslagens texter.
I likhet med förra årets upplaga finns också för varje vecka en ruta, som visar hur de olika planeterna kan ses vecka för vecka under hela året samt även en animation, som detta år visar solförmörkelsen den 4 januari. Den presenteras även närmre på uppslaget på sid. 14-15.

På högersidorna i uppslagen finner man jämsides med tips om vad som under resp. vecka är aktuellt ifråga om planeter och stjärnor, men också mer speciella tips, t.ex. "Månskäran", "Messengersonden", "Sommarsolståndet" och "Varför lyser stjärnor?".
Merkurius brukar vara knepig att hitta och vi får därför ingående beskrivningar och skisser för de få tillfällen den går att se, som t.ex. i veckorna 52 (avser 2010) och 1, 11, 35 och 50. Uranus brukar också vara svår att upptäcka, men i uppslaget 17-23 oktober får man hjälp med att hitta den. Mycket skarpögda iakttagare brukar kunna se den med blotta ögat, men författaren rekommenderar att för säkerhets skull använda en bra kikare.
Mot slutet av boken finner man åtta stjärnkartor som visar himlavalvets utseende under olika delar av året. Här och där finns även lite längre inslag, t.ex. "Berg och vetenskap", "Baksida" (Månens), "Fri från tyngd", "Flit" (om den bortgångna astronomen Anita Sundman), "De delvis slitna böckerna" (om några gamla franska astronomiböcker), Venuspassagen över solskivan den 6 juni 2012 samt den sedvanliga "Liten världsbild på en minut", som på ett lättfattligt sätt visar vår plats i universum.
Allra sist följer lästips, adresser till de två landsomfattande astronomiska föreningarna, några tidskrifter samt ett bra register. Om man är intresserad av att praktiskt studera natthimlen och även lära lite annat om astronomi och vår världsbild är denna bok som vanligt ett trevligt och bra hjälpmedel som man kan använda vecka efter vecka under hela året.















Så jobbar vi med nyheter
Tord Porsne