Att blicka både framåt och bakåt

"Att blicka framåt och bakåt samtidigt" är tanken bakom gotländske konstnären Zigge Holmgrens porträtt av Håkan Juholt som den socialdemokratiske partiledaren fick ta emot i torsdags kväll när han framträdde på Arbetarrörelsens hus i Visby.

19 december 2011 04:00

Flirten med Hjalmar Branting går inte att förbise, menar konstnären som kallar sitt verk för "Oj oj oj oj, nu kan det faktiskt bli jag, tänkte jag" - ett citat av Håkan Juholt själv när han i medierna nämndes som en tänkbar kandidat till ordförandeposten.

- Jag höll verkligen tummarna för att Håkan Juholt skulle väljas till ny partiordförande. Han utstrålar en sällsam och behaglig form av närvaro. När han går in i ett rum så formar sig folk runt honom som en Messias. Det är starkt. Sällan man ser detta. Han ger samtidigt intryck av en "riktig" människa, menar Zigge Holmgren.

- Det gör gott att höra att han vill införa känslor i politiken, i ett alltmer urvattnat politiskt klimat, som ger utrymme för en lismande populism. Demokrati är inte detsamma som urvattnad personlighet där ingen tycker någonting, som inte innehåller visioner.


Uppskattad gåva
Håkan Juholt uppskattade gåvan.

- Tavlan är fantastisk, jag måste kontakta konstnären, säger Juholt under sitt gotlandsbesök.

S-ledaren berättar att det tog en stund innan han såg de båda ansiktena träda fram:

- Först såg jag Hjalmar Branting, men sedan såg jag ju hur jag växte fram, att det var mina ögon och min haka.

- Det finns fler likheter mellan honom och mig. Ingen av oss var statsminister när vi valdes till partiordförande, säger Håkan Juholt.

- Jag tycker att det var roligt att han uppfattade Branting först och sen såg sig själv växa fram. Det ger en bra symbolik, det gläder mig att porträttet fungerade på det sättet, säger Zigge Holmgren.


En rättvis bild
Tillbakablicken på Branting är alltså tänkt som en återspeglig till en politik där människovärde sätts före marknadsvärde.

- Jag har utvecklat en konstform där jag återger människor i historiska porträtt där de får iklä sig en annan rock och attribut, som lösgör dem från sitt vardagliga jag, att kunna se förbi den spegelbild vi aldrig riktigt är nöjda med som en spegling av vårt inre. Porträttet ska ge en mer rättvis bild av oss, spegelbilden är ju trots allt bakvänd, menar Zigge Holmgren.

Så jobbar vi med nyheter