"Det var jäkligt kallt att ligga där"

Hade plogbilen inte kört sönder en elledning på Hallbjäns hade Peter och Joel inte varit vid Vanja Larsson, när hon plötsligt halkade omkull och bröt lårbenet.
- Hur jag hade klarat mig då, det vet jag inte. Det var jäkligt kallt.

25 februari 2010 11:25
I fredags förmiddag skottade Vanja Larsson snö vid postlådan i Sundre, nästan längst ut på Storsudret. Hon stannade till för att vinka åt snickarna Peter Eriksson och Joel Hansén, när de körde förbi med en bil.
De båda hantverkarna jobbar med ett projekt på Körsbärsgården, 2,5 kilometer bort, men hade precis blivit ombedda att kontrollera elen i det fritidshus som ligger utmed samma lilla byväg som Vanja Larssons hus. En plogbil hade nämligen råkat köra av en elledning.
Den slumpen kan ha räddat livet på henne.
- Jo, jag var ju ute och skottade snö - så plötsligt låg jag där! Det var isgata. Jag ser lite dåligt, så jag såg inte det.

Har ont
Nu är det tisdag, fyra dagar efter olyckan. Vanja ligger nedbäddad i en sjukhussäng på Visby lasarett, med ett rör genom sitt brutna skenben. Hon har ont och är trött - och mycket tacksam över att Joel och Peter råkade finnas på granngården.
- Jag visste ju att de fanns där nere, så jag ropade. Först trodde de att jag ropade på katten, sedan förstod de att det var allvar. Det var jäkligt kallt att ligga där, men de bar ut filtar och täcken. Sedan kom räddningstjänsten ganska snabbt, och flera andra också.

"Bara flax"
Joel Hansén är glad att han och kollegan råkade vara nära.
- Det var bara flax att vi åkte dit. Det ligger ju ganska avlägset så det är ingen genomfartstrafik - och posten kommer inte förrän framåt ett, säger han och fortsätter:
- Vi ringde 112. Först på plats var folk från räddningstjänsten i Burgsvik, men de kunde inte göra så mycket. Sedan kom helikoptern och hämtade Vanja.

Grannkoll
Hon har haft några dagar på sig att fundera på hur länge hon hade klarat av att ligga i snön.
- Hur jag hade klarat mig om de inte funnits vet jag inte. Fast Eva hade ju i och för sig kommit, senare.
- Eva Munkhammar, min granne. Vi skulle på begravning senare på dagen och hon ringde mig medan jag var ute och skottade. När jag inte svarade blev hon orolig. Hon hade kört över senare.
Till Eva Munkhammar har Vanja 2,5 kilometer. Lika långt är det till den andra grannen, Körsbärsgården. Där bor och verkar Marita Jonsson, som också nämner Eva Munkhammar som den mest troliga alternativa räddaren i nöden.
- Jo, hon hade åkt till Vanja. Visst, vi sitter här ute i snön och en del tar sig nästan inte ut - men vi har bra koll på varandra!
Nu har Vanjas vänner och grannar startat en ringkedja, så de kan hålla sig uppdaterade med hur hon mår utan att trötta ut henne med allt för många samtal.
Hur lång rehabiliteringen blir vet Vanja Larsson inte, men den 30 mars firar hon sin 69-årsdag. Det hoppas hon kunna göra hemma på Hallbjäns.

Så jobbar vi med nyheter
Åsa Wallin