Debattinlägg
2013-07-13
Reflektioner från hängmattan
Intresset för gruvfrågorna var stort under årets Almedalsvecka och berördes i ett 50-tal evenemang. Temat var "ökad dialog" – åtminstone när det gäller Bungetäkten. Något vi från Nordkalk gärna ser kommer till stånd.
Vi har också tagit initiativ till dialog med myndigheter, organisationer, företagare, markägare, lantbrukare, politiker och allmänhet. Vi har bjudit in till informationsmöten, dialogmöten och öppet hus. Vi har lyssnat och förklarat. Det har varit givande och nödvändigt, och vi har för avsikt att fortsätta. Vi är också öppna för inbjudningar från andra.
Något förbud att föra dialog från vår finska ägare finns inte.
Däremot har vi ofta avstått att delta i pajkastning på nätet och i lokalmedia. Vi har också vid ett par tillfällen avböjt att delta i debatter där panelen och upplägget varit "tio mot en". Eftersom vi vis av erfarenhet (jo, vi har deltagit även i detta), sett att det bara urartar till något långt från dialog.
Men för dialog krävs att man visar respekt för varandras åsikter, även om man inte delar dem. För att komma överens behöver man kompromissa, ge och ta. Ibland måste man också acceptera att man inte tycker lika och inte kan komma överens.
I slutändan får domstolen avgöra och lagen är lika för alla. För Bungetäkten har dialogmöten, samråd och förhandlingar ägt rum ett otal gånger de senaste åtta åren, med berörda närboende, miljöorganisationer och myndigheter. Kompromisserna har varit många – framförallt från Nordkalks sida.
Men denna dialog upphörde från våra motparter den 5 juli 2012 när Nordkalk fick tillstånd i Bunge. Den ersattes av grundlösa anklagelser, polisanmälningar, trakasserier, mytbildning, skrämselpropaganda och häcklerier mot alla som offentligt visade stöd för oss.
Anmälningarna har efter utredning blivit nedlagda.
Istället hade konstruktiva dialoger kunnat föras om framtida efterbehandling, till exempel ett vattenmagasin som en gång för alla skulle lösa norra Gotlands problem med vattenbrist. Nordkalks produkter renar majoriteten av allt dricksvatten i Sveriges kommunala vattenverk idag.
Dialog hade kunnat föras om kompensationsåtgärder som kommer gotlänningarna till del. Men för detta har inget intresse funnits från varken myndigheter, miljöorganisationer eller andra sakägare.
Nu väntar en ny prövning av villkor och Natura 2000-frågorna för Bungetäkten. Alla tidigare eftergifter från Nordkalk är utraderade och alla frågor prövade sedan tidigare. Tillåtligheten ligger fortfarande fast. Processen väntas pågå ytterligare 2-3 år.
Samtidigt står nu gotlänningarna som förlorarna. De som har valt att leva och bo på Gotland året runt. Som är i behov av arbete och service i lokalsamhället i form av dagis, skolor och mataffärer. Och de är många.
Det är inte bara Nordkalks anställda och entreprenörer med familjer. Nordkalk anlitar många gotländska företag, som nu riskerar att tvingas varsla också sin personal. Gotland behöver fler företag som vill satsa och betala skatt, inte färre. Gotlänningarna är dessutom till större delen positiva eller neutrala till Bungetäkten.
Och när lamporna tillfälligt slocknat i Bunge, rör sig de personer som skriker högst, vidare dit där scenen är öppen och strålkastarna på. I tidningar och på nätet går att läsa om samma personer, med samma argument och samma anklagelser försöker stoppa andra gruvföretag och "hela gruv-boomen".
De arrangerar "aktivistutbildning" dit de försöker locka andra arbetslösa. Personer som inte har den gemenskap och det ansvar som det innebär att ha ett arbete. Och som inte förstår vad ett samhälle utan mineraler skulle innebära.
Det är en djupt tragisk utveckling, som inte har något med miljönytta att göra.
Ett hållbart samhälle behöver gruvor. En hållbar industri behöver kalksten. Kalksten är till mycket stor nytta för miljön. Kalken renar vårt dricksvatten, vårt avlopp, våra sjöar och vattendrag. Den renar rökgaser och många olika processer inom industrin. Den förbättrar skördarna i lantbruket och stärker djuren så att våra livsmedel i slutändan blir nyttigare.
Miljövinsterna är mångdubbelt det hål som uppkommer i marken.
Ett hål som kan fyllas av oändliga möjligheter – om viljan till dialog finns från båda håll!
Eva Feldt
Kommunikationschef
Håkan Pihl
VP, Geology & Environment