Designer tar nya tag på Gotland

Under hela juli månad visar modeskaparen Mattias Lind upp den senaste kollektionen för sitt klädmärke Julian Red tillsammans med äldre kollektioner. Platsen är Munkhammars lada i Björklunda på Sudret. Texten kommer från Gotland.net.

15 juli 2014 08:36

Julian Reds kollektioner har visats och sålts över hela världen. Klädmärket, som Mattias Lind står bakom tillsammans med Anna Bandgren, återuppstår nu efter ett uppehåll på två år.
– Det blev ett stort tomrum och vi kände att det inte riktigt gick att acceptera att man måste sluta med något bara för att det är svårt. Vi tänkte att vi måste hitta en möjlighet att göra det här utan att gå in i produktionshetsen som finns i den här branschen, säger Mattias Lind.
Hans föräldrar köpte huset invid ladan för sju år sedan och fick köpa gårdsplanen några år senare. I sommar har de öppnat dörrarna till den gamla kalkstensladan för galleri, utställning och lagerförsäljning av Julian Red-kläder. Ladan är byggd under tre olika epoker och döpt efter familjen Munkhammar som gjorde den sista tillbyggnaden på 1930-talet.
– Vi vill ta vara på ladan och skapa en kulturmötesplats. Det finns planer på att bjuda in konstnärer som jobbar med installationer och ha teater- och musikföreställningar. Vi får se vad det kan utvecklas till, säger Malte Lind, Mattias pappa.
Familjen var fastboende på Gotland under några år på 90-talet och Mattias gick högstadiet och gymnasiet i Visby. Han är född i Västerås och flyttade tillbaka till fastlandet efter gymnasiet för att läsa miljövetenskap på Göteborgs universitet med sikte på att bli miljöfysiker. Vid sidan av studierna jobbade han med kläder i butik och efter examen var han med och startade klädmärket Velour. Han är självlärd och intresset för kläder har alltid varit starkt.
– Jag satt hemma och sydde mina egna kläder och sydde om plagg. Det var populärt att sy in sina jeans då, eftersom de man kunde köpa i butik var breda. Smala jeans fanns inte på den svenska marknaden i slutet av 90-talet och början av 2000, säger han.

 

En aura av mystik
När Mattias Lind startade Julian Red 2003 i Göteborg var han inriktad på jeans, som hade få svenska märken. När han släppte sin första jeansmodell California var det en av de första riktigt smala byxorna.
– I den nya kollektionen har vi helt vänt, från att ha haft smala byxor och vida överdelar så jobbar vi nu med stora byxor och figursydda toppar, säger han.
Mattias Lind läste mycket av författaren Bret Easton Ellis och en av karaktärerna i romanen Less Than Zero heter Julian. Så fick klädmärket sitt namn.  
– Jag ville ha ett personnamn på varumärket. Mattias Lind lät inte lika häftigt. Julian i romanen är en melankolisk och kulturintresserad typ i Los Angeles och jag tyckte det passade bra, säger han och skrattar.
Julian Red omgavs i början av en aura av mystik, allt från den rörliga lite hemlighetsfulla hemsidan till plaggens namn med referenser till musik och film.
2005 flyttade Mattias från Göteborg till ett nedlagt pappersbruk i den lilla byn Fengersfors i Dalsland tillsammans med Anna Bandgren, som också blev designer för Julian Red. 
– Det är en riktig gammal kulturbyggnad. Vi jobbar ihop och är en gemenskap. Vi har tagit steget från stan och hittat en ny miljö som passar oss, säger han.
Julian Red använder exklusiva naturmaterial som eko-bomull och lin och har satsat på en så hållbar produktion som möjligt. Inspiration hämtar de på tygmässor i Paris, Milano och Frankfurt.
– Det börjar där, då man kanske har en tanke om tygkvalité eller känsla för färgskalor. Vi beställer hem små tygklipp från olika utställare. När de kommer hem till kontoret efter ett par månader har man förhoppningsvis några idéer: det kan vara en film, en text, bilder, det man gjort själv tidigare – en kombination av olika saker som man börjar sätta upp på en vägg, fortsätter han.

 

 

Reaktion på överproduktion
År 2011, för den produktion Mattias och Anna gjorde för 2012, bestämde de sig för att lägga modemärket på is.
– Det var så mycket som var förändrat efter finanskrisen. Det finns nästan inga mindre butiker kvar idag, bara kedjor. Det är på nätet som butikerna kommer tillbaka. När vi var som störst hade vi en egen butik samtidigt som vi sålde till ett 40-tal andra svenska butiker. De flesta kedjor har idag nästan enbart egna märken och får hela vinsten. Allt som har med det som jag kallar mode har försvunnit, säger han.
Den nya kollektionen, som visas i Munkhammars lada, är det första de gjort sedan uppehållet och kläderna kommer till butik till hösten, till kedjan Aplace, som har butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
– Det är en liten produktion. Nästan alla fabriker vill ha större produktioner, men om man betalar lite extra och har kontakter så går det, säger Mattias.
Det mesta tillverkas i Portugal, förutom de stickade plaggen som görs på ett litet stickeri i Bolivia. Nu när de startat om har de riktat in sig på enbart herrkläder, det märket blev känt för från början.
– Jag tycker personligen att det finns mycket som är jobbigt och obehagligt med kläder. Det produceras så otroligt stora mängder. Kläder är inte värda något idag och det finns högar med kläder som aldrig blir använda. En överproduktion som är helt meningslös. Det här är en reaktion på det, säger han.

 

Inspiratörer från modevärlden
En av Mattias Linds främsta inspiratörer i modevärlden är belgaren Raf Simons.
– Det var han som fick mig att börja med det här. Idag, sedan ett par år tillbaka, är han huvuddesigner för Dior, men på 90-talet var han en riktig outsider. När jag sydde mina egna kläder bläddrade jag mycket i olika magasin och när det var något som jag tyckte såg väldigt snyggt ut, såg jag att det ofta var han som gjort plagget. Jag inspirerades av estetiken – stilrent, men ändå iögonfallande i skärningen, säger han.
Han pekar på bilderna av Julian Reds senaste kollektion Redux.
– Sättet kläderna sitter på och materialfallet är rent och enfärgat. När de sitter på ger de en karaktär trots att det bara är svart och vitt. Det har med passform, material och skärning att göra, säger han.
Som varumärke har han även inspirerats av brittiska Katharine Hamnett.
– Hon jobbar lite i skymundan, gör små kollektioner i bra material, enkelt med perfekta skärningar. Det är inget stort varumärke, trots att hon är erkänd och funnits med så länge, säger han och fortsätter:
– Även om vi inte riktigt kan leva på vår design idag, så gör vi något som vi står för och tycker om. Det är svårt i den här branschen, eftersom man formas mycket av butikerna och säljarnas krav, men vi vill stå för en kompromisslös och hållbar design.

Så jobbar vi med nyheter
Maria Molin/Gotland.net