Ahmed Mawas diskuterar gärna i klassrummet. I bakgrunden syns Sanaa Al Shibli.
– Vad betyder heder?
Klassrummets klocka visar kvart över tio på förmiddagen när läraren Marika Stengård slänger ut frågan till sina elever. Anledningen? Vuxenutbildningen i Visby har en temavecka kring mänskliga rättigheter, med särskilt fokus på hedersförtryck.
Den handfull studenter som är på plats börjar fundera. Någon tar fram ordets arabiska översättning – sharaf – på sin telefon. Då klarnar det.
– Det är ett dåligt ord. Det brukar bli problem när man pratar för mycket om det, säger eleven Ahmed Mawas.
Ursprungligen från Syrien bor han numera i Burgsvik. Han och klasskamraten Diala Shehade – även hon från Syrien – lyssnar uppmärksamt när Marika Stengård förklarar hur Sverige skiljer sig från andra länder när det gäller familjens och släktens makt över individen.
Det märks att de båda sympatiserar med hur inte minst flickors och kvinnors rättigheter skyddas i svensk lagstiftning. Men både under och efter lektionen förklarar de också hur det som ny i Sverige kan vara svårt att veta var gränsen går. Att föräldrar exempelvis inte får förbjuda sitt barn från att skaffa pojk- eller flickvän, betyder det att man inte får ha några synpunkter alls på barnets val av partner?
– Föräldrar måste ju hjälpa sina barn att ta rätt beslut i livet, säger Ahmed Mawas.
Diala Shehade är småbarnsmamma och bor i Hemse. ”Man vill ju inte att ens barn ska bli uttnyttjat på något sätt”, säger hon. I bakgrunden syns Olga Archibasova.
Diala Shehade nickar. Som småbarnsmamma är det här en fråga som i högsta grad är viktig för henne. Hon funderar bland annat på hur mycket man som förälder kan säga åt sitt barn att vara försiktig med att ha sex, utan att det ses som misstänkt av de svenska myndigheterna.
– Man vill ju inte att ens barn ska bli utnyttjat på något sätt. Eller bli med barn som 15-åring, säger Diala Shehade.
Hon och Ahmed Mawas menar att det bland många föräldrar från andra länder finns en stor rädsla för att socialtjänsten ska gripa in om barnen inte får som de vill. De har hört om familjer där barnen under bråk har använt det som ett hot för att få igenom sin vilja.
– Därför tycker jag att det är bättre att prata om vad barnen får göra i stället för om vad föräldrarna inte får göra. Barnen ska lära sig om sina rättigheter, men de ska inte se sina föräldrar som fiender, säger Diala Shehade.
Eleverna i Eva O'Reillys klass tilldelas varsin paragraf i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. De ska sedan hålla en presentation om den för resten av klassen.
Hon och Ahmed Mawas sätter fingret på den gråzon som finns mellan att sätta gränser i sitt föräldraskap och när det tangerar hedersförtryck. Den typen av frågor går också igen i den tipspromenad som vuxenutbildningens likabehandlingsgrupp har satt upp på skolans parkering.
Där står SFI-läraren Eva O'Reilly och hennes klass i solen och funderar på frågorna. I en av dem ska eleverna svara på om föräldrar i Sverige får förbjuda sina barn från att träffa sina kompisar. Eleven Fithawi Yohanes frågar de andra i gruppen vad ordet ”förbjuda” betyder.
– Det är som ”not allow” på engelska, svarar klasskamraten Felix Hagmaier.
Nuha Alkaraksha, Abir Yousef och Hana Abdella funderar på vad de ska svara på tipspromenaden.
Eleverna småpratar om vilket av de tre svarsalternativen som kan vara rätt. Sedan rör de sig vidare till nästa fråga, som även den berör det som Ahmed Mawas och Diala Shehade pratar om.
– Vem vill inte ha frihet? Det är alla människors rätt. Men man måste få hjälpa sina barn, så att de till exempel inte börjar knarka, säger Ahmed Mawas och tillägger:
– Det är som med ett träd. När det är litet kan man plantera om det och hjälpa det att växa. Det är mycket svårare när det har blivit stort.
