Hörselskydd märkta Ingmar Bergman för 38 000! Ja, vad kan man säga. Intresset för Bergman-auktionen på Bukowskis var enligt förväntningarna. Vi svenskar som inte vill erkänna att vi har några storheter fick idag erkänna vad regissörens livsvarv inneburit. När en brevkniv värderad till tusenlappen går för 38 000 bara för att Ingmar Bergman hållit i den inser man vad han betytt för Sverige och världen.
1:e intendent Tom Österman förklarade att Bergman-auktionen inte hörde till vanligheterna på Bukowskis. Att något som vanligtvis inte kommer över tröskeln skulle visas. Att det när det handlade om Ingmar Bergmans inredning var att betrakta som ett hedersuppdrag med ett unikt värde i varje objekt. Vårt lands mest kända och speciella kändis. Han som blev Fårö-gubbe och en del av Gotland. Idag har hans hem spritts mellan människor och länder. Jag undrar så över vilka som köpt hans saker och var de kommer att ställa dem i sitt hem. Var placeras Ingmar Bergmans möbel och vad kommer den att betyda för köparen?
Bland besökarna fanns kända personligheter. Musikern Kleerup visade sig bland annat vara en flitig budgivare. Vart man än vände sig såg man ett bekant ansikte. Här fanns också besökare från andra länder. Kostymnissar engagerade i viktiga telefonsamtal. Och så Bergman-beundrare som enbart kommit för att delta i hans bokslut och flitigt skissade ner objektens slutbud i katalogen. Gemensamt för alla var entusiasmen. Att de verkade känna att de var med om något stort och viktigt. Det är konstigt men medan objekten svischade förbi på bildskärmen så kom jag på mig själv med att utforma en bild av hur det såg ut hemma hos demonregissören. Nu vet jag. Stilrent och med ett rikt utbud av Carl Malmsten-möbler. Allt verkar ha varit prydligt samtidigt som hjärnspökena letade sig fram i skrift på diverse möbler. Möblerna andas Bergman. Sömnlöshet, kreativitet och karaktär.
Varje värderat objekt kunde plussas på med ett antal nollor. Modellen av dramatiska teatern med Bergman sittande inuti gick för över miljonen. Buden trissade upp varandra – alla ville ha något som tillhört honom. Kanske ville de ha en bit av honom i sitt liv i tron om att hans kreativitet ska smitta av sig. Kanske vill de bara stoltsera med att de lyckats köpa ett av hans objekt. Kanske gör de bara det för att de har råd. Konstnärens orubbliga tydlighet med att det var så här han ville avsluta livet gör att det känns som om han vore i autktionssalen. Möblerna och prylarna andas ännu Ingmar Bergman. Nu ska de andas hos någon annan.