Max Hanssons version av konflikten med länsstyrelsen
Payex grundare och ägare Max Hansson känner sig djupt kränkt och förnedrad av vad han uppfattar som ett påhopp från en tjänsteman på länsstyrelsen. GA har tidigare berättat om ärendet där tjänstemannen "kördes över" av landshövdingen.
Efter landshövdingens beslut i förra veckan att godkänna en tillbyggnad av ett fritidshus (där Marianne Samuelsson alltså gick mot sin tjänsteman) har Max Hanssons dispensansökan hos länsstyrelsen varit en het potatis i media och han tycker att han oförskyllt hamnat i skottgluggen.
- Tjänstemannen på länsstyrelsen har förvrängt fakta och han har inte varit samarbetsvillig. Det tog mig över ett år att få ut honom hit för att se fritidshuset invändigt. Hur han sedan kan påstå att det inte är en bostad begriper jag inte.
Max Hansson kallar agerandet för maktmissbruk och misstänker att en strid mellan Payex och länsstyrelsen ligger bakom. Den handlade om att företaget ville ta bort fornlämningar på en tomt i innerstan och bygga vidare på sitt tryckeri.
- Sådana strider tar man inte ostraffat, fortsätter Max Hansson. Vi ifrågasätter ibland länsstyrelsens kompetens. Nu slår det tillbaka på oss.
Har många bottnar
Tvisten har många sidor och bottnar. En handlar om huruvida gården i Herrvik är ett jordbruk eller ej.
- Här går mina ungnöt på bete varje vår och försommar. När det inte betas tar jag traktorn och slaghacken och kör av gräset så att det hålls kort. Du ser ju själv alla mörkgröna fläckar i gräset. Vet du vad det är? Koskit, förstås.
Fastigheten är taxerad som jordbruksfastighet, den är momsregistrerad som jordbruksfastighet, den är försäkrad som jordbruksfastighet, påpekar Hansson.
- Och jag sköter markerna med djur och mekanisk bearbetning för att de precis som länsstyrelsen vill, inte ska växa igen.
- Stentunarna har alltid funnits här. Men jag har renoverat dem där de rasat ner, säger Max Hansson och visar en skifteskarta från år 1909.
På den 100 år gamla kartan finns stentunarna inritade och marken runt huset är markerad med grön färg. Det handlar om det område som tjänstemannen menar är en nyligen utökad så kallad hemfridszon, men som fastighetsägaren alltså visar bestått i minst 100 år.
Max Hansson visar också fritidshuset som hans son ska få disponera. Tjänstemannen ville stoppa tillbyggnaden eftersom den skulle strida mot strandskyddet. Denne hävdade bland annat att det runt huset tillkommit en stor gräsmatta och att huset var ett uthus - trots att det, enligt Max Hansson, alltid taxerats som fritidshus. Kommunen gav bygglov genast, dispens från länsstyrelsen fick han först sedan landshövding Marianne Samuelsson ingripit.
- Jag har hållit efter vegetationen här i minst 30 år. Jag trodde att myndigheten uppskattade att det inte växer igen? säger Max Hansson och pekar på gotlandstunet som krönts med taggtråd.
För det får han också kritik av tjänstemannen.
- Bara några hundra meter härifrån har länsstyrelsen själv stängslat in ett naturreservat. Vad har man överst på stängslet? Jo, taggtråd.
Försedd med grindar
Varje hägnad på Max Hanssons fastighet är dessutom försedd med grindar så att den som vill, kan öppna och gå in där.
- Jag har varit i kontakt med bland andra länsstyrelsen i Stockholms län som bekräftat skriftligt för mig att min fastighet är att anse som jordbruk och att det inte behövs någon dispens för stängsling för jordbrukets behov. Det kan väl inte råda andra lagar och förordningar på Gotland än i övriga Sverige, fast ibland undrar man?
Tennisbanan då?
- Den var inte ens lovpliktig när den anlades för ca 25 år sedan Det hade varit ett stenbrott på platsen, ett stort ingrepp i kulturlandskapet, man tog sten bland annat till att bygga tunar med.
Att den inte ens krävde bygglov eller dispens kan möjligen förklara varför länsstyrelsens tjänsteman inte lyckats hitta beslutet i myndighetens arkiv. Det finns inget beslut eftersom det inte behövdes något.
Max Hanssons lusthus har funnits på marken i mer än två decennier och inte ifrågasatts förrän nu.
- Jag kontrollerade avståndet till stranden häromdagen. Det var 205 meter. När det byggdes påstås det att strandskyddet var 200 meter på den här platsen. Men det finns väl ingen retroaktivitet i miljölagarna som gör att man i efterhand kan kräva att det som anlagts enligt den tidens regelverk, ska kunna tas bort efter så många år..?
Missgynnar Gotland
Max Hansson är orolig för att myndighetskonflikter som denna, missgynnar Gotland i ett läge när visionen är att kraftigt öka antalet boende. Att myndigheter då framställs som osmidiga och företagarfientliga tycker han "sänder ut fel vibbar".
- Det som hänt är inte bra för Gotland. Vem vill bosätta sig här eller starta företag på Gotland med allt detta ständiga tjafs och trams?
Så jobbar vi med nyheter