Ska man behöva vara rädd för att bli gammal på Gotland?

Frågan man ställde inför Röda korsets sociala forum avslöjar att det finns en utbredd oro idag för hur framtiden ska bli för de som blir äldre.
Birgitta Koskinen kontrade med det uttalande som Röda korsets riksstämma antog i somras: "Ingen ska behöva vara rädd för att bli gammal". Hon talade om en studie som Röda korset har gjort i samarbete med Temo. I studien har 1 000 svenskar medverkat och resultatet blev mycket nedslående - hela 70 procent tror inte att resurserna kommer att räcka till den vård som de tror att de kan behöva när de blir gamla och 25 procent är riktigt rädda för att bli gamla, framför allt att bli ensamma.
Birgitta Koskinen sa vidare att det är en stor skillnad på att vara nybliven pensionär jämfört med att vara 90 år.
- Det är ett brett spektrum när det gäller hur man har det och det måste man vara medveten om när man planerar vården. Öppenhet för flexibilitet måste prägla synen när det gäller den här frågan, sa Birgitta Koskinen.
I dag är det 1,5 miljon svenskar som är äldre än 65 år och år 2020 kommer det att finnas 2 miljoner pensionärer. Många är raska och krya.
I dag står äldrevården för en femtedel av kommunernas kostnad - 80 miljarder kronor.

Svårt ekonomiskt
Birgitta Koskinen är egentligen gynekolog men arbetar sedan några år som distriktsläkare vid Korpen i Visby. Hon kommer dagligen i kontakt med äldre och kan konstatera att det finns vissa äldre som har det svårt ekonomiskt. Hon gav exempel på hur man är tvungen att välja bort fotvård på grund av att elräkningen tar hela pensionen.
Hon talade också om särskilt boende som ofta är mycket fina bostäder men när ytterdörren till lägenheten stängs så är man förfärligt ensam och någon gemensam lokal i byggnaden brukar det inte finnas. Birgitta Koskinen sa att detta kanske är något för arkitekter att tänka på.
Hon tog upp Gotlands Sjukhem som ett exempel på hur det kan vara när det blir riktigt bra.
- Där fungerar det som ett gemensamt hem trots att alla har sitt eget krypin, sa Birgitta Koskinen.

Viktigaste frågan
Enligt Birgitta Koskinen är den viktigaste frågan det sociala perspektivet och det är där Röda korset kan betyda mycket. Hon sa att om man hjälper till som röda korsare så innebär det också en nytta för en själv.
Inger Öberg är chef för social- och omsorgsförvaltningens utvecklingsteam. Hon stod på scenen i Hemsegården och berättade om hur äldreomsorgen på Gotland ser ut idag. Det finns 816 platser särskilt boende, 392 personer har heldygnsomsorg med hemtjänst. Kommunen har 115 demensplatser och 32 korttidsplatser.
Antalet platser i särskilt boende som drivs i privat är 149.
I dagsläget har kommunen lagt ned äldreboendena: Ekängen i Garda, Forsagården i Lärbro samt Korpen och Mariahemmet i Visby på grund av att de inte uppfyller dagens krav.
Inger Öberg sa att tendensen är att allt fler äldre bor kvar hemma vilket kräver mer hemtjänstinsatser. På ett par år har antalet trygghetslarm ökat med 350 och totalt är det nu 1 000 personer som har trygghetslarm i hemmet.
Inger Öberg berättade att det som man kommer att prioritera inför framtiden är: särskilt boende, daglig verksamhet för äldre, policy när det gäller klagomål, nya riktlinjer för biståndsbedömningar, anhörigstödet, demensvården och korttidsboende.
När det gäller dagverksamhet vill man öppna mer för de som bor i hemmet och det kommer inte att krävas ett biståndsbeslut för att de ska få delta i dagverksamheten.

Färre men bättre
Inger Öberg sa att det kommer att bli färre dagverksamhetscentraler men de som blir kvar kommer att ha bättre kvalitet.
Hon sa också att man kommer att arbeta mer flexibelt med mobila team som ska sättas in för att förstärka hemtjänsten där det behövs. Det ska också tillsättas en demenssköterska.
Övriga medverkande under Röda korsets sociala forum var: Lars-Inge Ekdahl, Röda korset, Olga Cortez, OC vård och sällskap, Benny Jakobsson, Hajdes hemtjänst, Ann Gardell, vice ordfröande i social- och omsorgsnämnden, Bengt Nilsson, personligt ombud och Mona Crusell, Röda korset.