Bara plåster på såren

6 september 2019 05:00

Januariavtalet, JA, visar för varje dag sitt rätta ansikte. De fyra partierna som står bakom uppgörelsen använder den till att genomföra sina hjärtefrågor, istället för att hitta en helhetslösning. Friår, familjevecka, slopad värnskatt och utökat Rut-avdrag är förslag som spretar enormt och det är rent omöjligt att se någon röd tråd i den förda politiken. Ingen normal regering hade satt ihop en liknande palett av reformer. Men vi har inte heller ett normalt politiskt läge och jag föredrar en spretig regering framför en nationalkonservativ regering. Nu när förslagen inför budgetbeslutet för år 2020 börjar ”läcka” ut ser man att spretigheten fortsätter.

I onsdags presenterades en landsbygdsatsning på 2,24 miljarder kronor där många bra förslag finns med. Satsningar på bland annat järnvägs- och vägunderhåll, fiber, fortsatt driftstöd till dagligvarubutiker i sårbara och utsatta områden och förstärkt genomförande av livsmedelsstrategin är kloka satsningar. Regeringen har sedan tidigare lagt fram ett förslag på nytt utjämningssystem mellan landets kommuner, landsting och regioner. Ett system där rika Stockholmskommuner blir förlorare, medan landsbygdens kommuner, landsting och regioner får bättre förutsättningar rent ekonomiskt. Exempelvis får Region Gotland, enligt Dagens Nyheter, 86 miljoner kronor mer än från dagens system.

Utarmningen av landsbygden där både kommersiella och offentliga verksamheter dragit sig tillbaka har tillsammans med nya ekonomiska förutsättningar för välfärdsverksamheter skapat klyftor mellan stad och landsbygd. Samtliga partier säger sig vilja ha likvärdig välfärd i hela landet, något som inte kan garanteras i dag.

Men åtgärder för att lösa olikheterna måste då vara seriösa. Att föreslå sänkt skatt för personer boende i vissa geografiska områden är inte det. Det är inte seriöst med ”plåster på såren politik”. Man ska inte kunna köpa sig fri från ansvar. I mitt tidigare yrkesliv fanns det arbetsgivare som försökte köpa sig fria från sitt arbetsmiljöansvar genom så kallade smutstillägg. Istället för att förbättra arbetsmiljön ”mutade” man de anställda med högre ersättningar. När någon ville förbättra arbetsmiljön kontrade arbetsgivaren med hot om att sänka lönen genom att ta bort smutstilläggen. Jag ser på ett liknande sätt på sänkt skatt för glesbygdsboende.

Kommunals ordförande Tomas Baudin uttrycker det riktigt bra i en intervju i Expressen. ”Sverige behöver inte fler skattesänkningar när äldreomsorgen står inför en av våra största utmaningar i historien. Man måste satsa och investera rejält.” Baudin ger också exempel på vad pengarna istället kan användas till. ”För 1,35 miljarder kronor som skattesänkningen kostar hade man kunnat anställa 3 100 undersköterskor.”

Jag har enormt svårt att förstå den syn på skatter som de borgerliga partierna har. Hur kan lägre skatter för stat, kommun, landsting eller region skapa bättre välfärd? Illusionen som florerar bland borgerliga debattörer där de enorma skattesänkningarna som genomfördes mellan 2006 och 2014 framställs ha ökat skatteintäkterna verkar ha satt sig ordentligt i deras huvuden. Vilket vi nu ser följderna av i JA där flera skattesänkningar finns med. Hur det ska lösa de problem som landet står inför kan jag inte förstå. Mer resurser måste tillföras polis, försvar, skola, vård och omsorg vilket knappast fungerar om det samtidigt ska genomföras stora skattesänkningar. Speciellt inte när de inte ger någon verkan utan bara blir plåster på såren.

Så jobbar vi med nyheter
Erik Fransson

Ämnen du kan följa