Gotlands Allehanda Sverige har ansökt om att få arrangera de olympiska spelen många, många gånger. Speciellt vinterspelen.

Göteborg sökte vinter-OS 1984. Utklassades av vinnaren Sarajevo och tvåan Sapporo.

Falun tog över stafettpinnen och sökte vinter-OS 1992. Trea bakom Albertville och Sofia.

Redan 1994 var det vinter-OS igen. Arrangerades av Lillehammer som slog ut Östersund i sista omgången.

Östersund prövade lyckan igen och bad att få arrangera vinter-OS 1998. Trea bakom Nagano och Salt Lake City.

Tredje gången gillt? Nix, Östersund gick på pumpen igen när staden ansökte om vinter-OS 2002. Arrangör blev Salt Lake City.

Stockholm ansökte under buller och bång om Sommar-OS 2004. Slogs ut i ett tidigt skede av Kapstaden, Rom och slutliga vinnaren Aten.

Stockholm övervägde att söka vinter-OS 2022. Men drog sig till slut ansökningsprocessen. Det var nog klokt.

Nu slår den svenska olympiska kommittén ändå något slags rekord i överoptimistisk envishet när man fortsätter arbetet för att få vinter-OS 2026, även sedan den tilltänkta arrangörsstaden (Stockholm) sagt nej. Har olympiska kommittén samma strategiteam, som Centern och Liberalerna nyttjar i regeringsförhandlingarna?