Krönika Gotlands Folkblad Filmen The Big Short, Den stora blankningen eller Den stora kortsiktigheten, handlar om finanskraschen 2008.

Många faktorer spelade in. I USA handlade det om bostadslån, som gavs till personer som inte hade råd med dem. Två halvstatliga bolåneinstitut figurerade där. Ägande av bostad sågs (ses) som positivt och värt att uppmuntra.

Nya finansprodukter, förpackningar av lån och skulder, som det var svårt att bedöma innehållet i, var också bidragande orsak till bubblan. En övervärdering av dessa förpackningars värde gjorde att en finansbubbla uppstod.

I filmen är en finansman spelad av Steve Carell skeptisk till att finansprodukterna inte värderas lägre och mer riskfyllda. Den uppumpade spekulationsbubblan brister dock inte så lätt. Många har intresse av att den hålls uppe.

Lars Magnussons bok Finanskrascher - Från kapitalismens födelse till Lehman Brothers, Natur & Kultur, handlar om spekulationer och de bubblor och krascher de leder till. Boken tar avstamp i fem teorier.

De två första är ekonomiska och motstående. En, klassiska ekonomiska liberalismen eller neoklassicismen formulerad av Adam Smith med utvecklare som Milton Friedman, säger att staten ska hålla sig borta från marknaden, som ska få verka fritt.

Den andra är keynesianismen, efter ekonomen John Maynards efternamn. Den säger att staten bör gripa in i marknaden för att rätta till de problem den har.

Vidare listas en strukturell förklaring om skuldsättning och en om avvikande fall. Och en teori handlar om mänskligt beteende.

Ingen av teorierna förklarar ensamma bubblor och krascher. Boken går igenom flera bubblor, som tulpanspekulationen i Nederländerna 1637, börskraschen på Wall Street i USA 1929, Svarta måndagen i oktober 1987 på samma plats och kraschen 2008.

Genomgången är belysande för hur spekulationsbubblorna växer och spricker. De är dock med egna förutsättningar även om gemensamma företeelser finns, som överdrivna förhoppningar om framtida vinster.

Magnussons framställning är upplysande gällande ämnet. Men boken hamnar i ett mellanläge. Exemplen ger en bra bild, men är nog för korta för de som vill veta mer.

Trots teorierna får man inte svar på vad som orsakar bubblor och krascher. Den mänskliga naturen och girighet verkar spela en tung roll.

En sista ekonomiskt garanterande instans, numera stater, är för övrigt viktiga för att förhindra krascher.

Nya föremål för spekulationer och nya finansprodukter dyker dock alltid upp. Man har därmed svårt att förutspå bubblor och krascher. Skulle man kunna det skulle de förstås inte existera längre.