Ledare Gotlands Allehanda SVT Opinions webb publicerade i helgen en debattartikel av tre forskare med rubriken "Klimatpanik är det största klimathotet”. Professorerna John Hassler och Per Krusell och riksbanksekonomen Conny Olovsson.

De förnekar verkligen inte att klimatförändringar kan vara ett problem och de har undersökt de eventuella kostnaderna av en klimatpolitik som visar sig för strikt och en som visar sig inte gå tillräckligt långt.

"Våra resultat är väldigt tydliga – kostnaderna av att föra en för strikt klimatpolitik som sedan visar sig vara överdriven är inte stora och många gånger mindre än de från en politik som senare visar sig ha underskattat klimatförändringarnas effekter

En smart klimatpolitik är alltså en billig försäkringspremie mot stora men högst osäkra kostnader. Vi bör alltså hoppas på det bästa men planera för det värsta."

Men samtidigt varnar de för en klimatpanik som inte är motiverad och förhindrar klart tänkande. Politiken måste vara smart för att inte bli alldeles för dyr och skadlig.

”Förslag om flygförbud, global nolltillväxt, barnbegränsningar och demokratins avskaffande – drivna av klimatpanik – är nog därför det största klimathotet."

Kina planerar för två nya kolkraftverk i månaden, 500 fram till år 2030, och man kan tycka att det borde vara nog för att övertyga om att klimatdiktatur inte är svaret på någon bra fråga. Men när filosofen Torbjörn Tännsjö skrev på Dagens Nyheters debattsida strax före årsskiftet om hur klimatet skulle kunna räddas av en global despoti som genom en kupp tar makten från nationalstaterna, så tyckte Miljöpartiets toppkandidat i EU-valet – den långhårige före detta tv-meteorologen Pär Holmgren – att detta var ett "intressant inlägg" och berömde Tännsjö för att han vågar ”tänka utanför boxen”.

Pär Holmgren har länge tänkt i samma banor. Redan för tio år sedan sade han i tv-programmet Korseld:

– Jag fick en fråga för ett antal år sedan: Vad skulle du göra om du var statsminister? Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val. För att det jag ser framför mig nu, det är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna.

Miljöpartiet är inte en förutsättning för utan ett hot mot en vettig klimatpolitik.