Mellan vikingar och Vasa

6 augusti 2019 06:00

Jag vill inte byta namn på medeltiden. Begreppet är etablerat och grundligt inpräntat. Men är det egentligen, i en svensk kontext, speciellt bra?

På kontinenten börjar medeltiden efter antiken och pågår fram till renässansen. Den döptes, naturligtvis, inte av sin samtid. Sajten so-rummet.se beskriver:

”Under renässansen ansåg man sig ha återupptäckt antikens storhet och betraktade därför sin egen tid som en ny kulturell blomstringsperiod. Perioden mellan antikens slut fram till sin egen tid kom därför att ses som en slags mellantid, som med äldre svensk översättning har blivit ’medeltid’...”

Men Sverige – eller snarare de landområden som skulle bli Sverige – var aldrig en del av de antika högkulturerna eller den kontinentala kristenheten under tidig medeltid, även om det förekom handel och andra kontakter. Speciellt under vikingatiden...

Den svenska medeltiden brukar räknas från omkring år 1050. Så medeltiden blir alltså tiden mellan vikingatiden och Gustav Vasa. Knappast en mellantid av den typ som ursprungligen åsyftades.

Nu pågår i alla fall Medeltidsveckan som bäst. Om Almedalsveckan uppvisade mättnadssymptom så tycks aptiten på medeltiden omättlig.

Det finns dem som anar ett mörker bakom vurmandet för medeltiden. Att en komplicerad samtid föder drömmar om en enklare mer ursprunglig tid med etnisk enhetlighet, starka auktoriteter och kulturell konformism.

Jag måste säga att jag har oerhört svårt att se några sådana tendenser. För mig ter sig Medeltidsveckan som en ytterst inkluderande och spretig festlighet med besökare som är mer intresserade av att roa sig än att söka tröst i verklighetsflykt.

Svenska Dagbladet intervjuade häromdagen 11-årige Julian inför medeltidsveckan. Han satt hemma och sydde på en brun tunika som ska bli en del av hans utstyrsel som flyende bondson under ”Battle of Wisby”. På frågan om hur han tror att det var att leva under medeltiden svarar han:

– Jag tror att det var ganska kul, men jag lever hellre i vår tid. Det skulle vara arbetsamt och man skulle inte äta super­varierad mat. Och om jag skulle ha levt då så skulle ju slaget hända på riktigt!

Det illasinnade mörkret får man söka någon annanstans än medeltidsveckan.

Så jobbar vi med nyheter
Mats Linder