Ledare Gotlands Folkblad Moderaten Erik Bengtzboe verkar inte riktigt förstå omfattningen av sitt agerande. Till att börja med. Inte heller hans parti. Alla andra ser det ironiska i Bengtzboes jakt på vanligt folk, och hans märkliga adresshaveri. För er som inte satt er in i ärendet så kan man sammanfatta det hela så här.

Den 32 åriga riksdagsledamoten Erik Bengtzboe (M) har bott med sin familj i en lägenhet i Stockholm, men varit skriven i pojkrummet hos mamma i Nyköping. Bengtzboe har därför kunnat kvitta ut omkring 158 000 kronor i olika arvoden han inte haft rätt till om han varit skriven på samma adress som resten av familjen. Samtidigt har Bengtzboe varit en av de mest högljudda förespråkarna för strängare straff för bidragsfuskare.

Hade ersättningsfusket skett i ett företag hade den anställda blivit av med jobbet. Skulle du bli påkommen med rena bedrägerier, där du med hjälp av falska underlag till reseräkningar tillförskansar dig ersättningar du inte har rätt till så är det saklig grund för avsked.

Men nu är det en folkvald politiker som till synes fuskat sig till ersättning han inte haft rätt till och då gäller inte arbetsmarknadens regler. För politiker gäller inte ens de vanliga lagarna angående bidragsfusk. Den delen valde de borgerliga partierna att utelämna när de 2007 instiftade bidragsbrottslagen där de stramade åt för bland annat sjuka, studerande och arbetslösa.

Jag tycker det är fel att de politiker som fuskar med riksdagens ersättningar inte bedöms efter samma lagar som andra bidragsfuskare. Kryssar du fel i ditt a-kassekort kan det få kännbara följder. Förutom en eventuell ekonomisk påföljd riskerar du dessutom att dömas för bidragsbrott, men som politiker går du fri.

Frågan är däremot mycket mer komplicerad när vi kommer till en politikerns rätt att behålla sitt riksdagsuppdrag. Det är politikern som äger sitt riksdagsmandat och det är bara hen själv som kan avsäga sig uppdraget. Till skillnad från en anställning där det upprättas ett avtal mellan två parter, med klausuler om att bägge har både rättigheter och skyldigheter.

Något liknande avtal upprättas inte mellan riksdagsledamöter och oss väljare. Och det är bra. Varken riksdag eller partier ska kunna avsätta en impopulär eller stark riksdagsledamot. Riksdagen ska inte vara en ny form av Robinson. Våra riksdagsledamöter ska kunna vara helt oberoende av tillfälliga strömningar i den politiska dammen. Impopulära men kloka förslag måste kunna röstas igenom. Då ska det också ske utan att man riskerar utröstning på nästa ”öråd”.

Ansvaret måste ligga på partierna. Det är partiet som kan ge tydliga signaler till sina förtroendevalda om vad som är okej och vad som inte är okej. Det är partiorganisationen som kan avsätta politiker från de uppdrag som partiet själv äger och som kan välja bort personen nästa gång en riksdagslista ska tas fram. Det är partiet som kan ta resonemanget med sin förtroendevalda om hen bör sitta kvar i riksdag eller fullmäktige. Nu har Moderaterna tagit det samtalet med Bengtzboe som också sagt att han kommer lämna riksdagen. Men hela historien runt Bengtzboe ger en känsla av att Moderaterna svajar betydligt i sin syn på fusk begångna av sina egna jämfört med fusk begångna av vanligt folk.