Avslöjade konkursen på festen – läs talet här

Warfsholm firade 120 år. Men i stället för firande fick gästerna beskedet om att driftbolaget ansökt om konkurs. "Kan man och får man ens göra såhär. Bjuda till fest när det egentligen blir en gravöl", sa vd:n Sanna Göthman i ett känslomässigt tal på fredagskvällen.

9 november 2019 14:33

På fredagseftermiddagen lämnade driftbolaget bakom Warfsholm in en konkursansökan till Gotlands tingsrätt. Det var samma dag som anläggningen firade 120 år. Bolagets vd Sanna Göthman resonerade på så sätt att i ett tal avslöja den tråkiga nyheten.

– När jag förstod åt vilket håll det var på väg kände jag att jag ville berätta min egen historia. Jag gör hellre det än att bara skicka ut informationen i rymden, sade hon under fredagen.

 

Personer har reagerat på att leverantörerna bjöds in till fest av en verksamhet som är skyldig dem pengar. Sanna Göthman svarar att festen var sponsrad och att hon möttes av stor förståelse bland leverantörerna.

– Alla inblandade leverantörer vad medvetna om vad som skulle ske på bjudningen och alla utom en valde att genomföra, säger hon.

 

Läs talet som Sanna Göthman höll för 120 inbjudna gäster i form av nära och kära, leverantörer och samarbetspartners här: 

"Vi är på historisk mark hörrni. På 1600-talet byggdes en kalkugn härute och den drevs inpå på 1700-talet och runt 1782 startades här ett varv, som under 100 år byggde skutor och skepp. 

Ja älskar historia, Jag älskar gamla hus. Jag älskar vackra, gamla ting och möbler. Jag gillar också stilen. Sekelskiftesstilen. Jag är så glad och stolt över det vi har gjort med det här huset. Dom åtta rummen och badrummen här nere och att vi fick möjligheten att rädda det från förfall.

För 120 år sedan. 1899 stod detta hus färdigt. Byggt av en helt annan galen entreprenör. En del av er känner kanske till namnet Willy Wöhler – den så kallade Karlsökungen.

Willys pappa kom hit från Tyskland i mitten på 1800-talet och köpte gården Klintebys här i Klintehamn. Strax öster om Klinteberget. Demokratiseringen av Tysklands små furstendömen drev en del oliktänkande adelsmän på flykt. Men skit i pappan, låt oss prata om Willy.

 

Vi kan ha varit rätt lika Willy och jag. Den unge Willy hade sjukt många järn i elden, han älskade fester, musik och tokiga upptåg. Han älskade precis som jag naturen, djur och växter. Han planterade in nya arter här på holmen och gjorde en stor trädplantering på Klinteberget av importerade exotiska växter som bok, lärkträd, bergoxel och svarttall. Han skapade (efter Yellowstone) världens nu näst äldsta naturskyddade område när han köpte mark på Stora Karlsö och bildade Karlsö Jagt och Djurskyddsförening. Detta gjorde han för att stoppa den grymma jakten, för nöjes skull, på alkfågel och sillgrissla. Föreningen äger ön än idag. Willy ägde ju också Utholmen men det är en annan historia. Och gjorde affärer med skeppare Nyman som byggde egendomen som jag nu bor i.

På gården Klintebys fanns spritbränneri och Willy lät senare göra potatismjölfabrik och konservfabrik. Och så det här med djuren. 1859 hade Gotlandsrusset population hade minskat så dramatiskt att rasen riskerade att dö ut. Wöhler instiftade 1880 ett ponnystuteri och hans häst Khediven blev stamfader nr 1 och anses ha räddat av hela russtammen på Gotland. Vår granne Öland lyckades t.ex. inte rädda sin russart.

 

Det finns fler likheter mellan Willy och mig och dagens gotländska entreprenörer och vår kamp och att utveckla Gotland.  Willy var med och startade och satt i styrelsen för Klintehamn –Roma Järnväg, såklart med en egen linje fram till en av Gotlands största gårdar, den egna – Klintebys. Ja 1953 lades den ju förövrigt ned. Han var med och utmanade Gotlandsbolaget 1881, som hade monopol även då, detta med konkurrerande linjen Ångfartygs AB Södra Gotland. Dom trafikerade de gotländska hamnarna. Ej heller denna saga blev långvarig. Den 1 januari 1884 försvann Ångfartygs AB Södra Gotland i en fusion med Gotlandsbolaget. Måste bara läsa vad Gotlands Allehanda skriver: Framtiden må utvisa, huruvida denna stympning av all konkurrens på ett så viktigt område som samfärdseln kommer att lända denna samfärdsel till fördel. Vi vill tillåta oss att tillsvidare betvivla att så är fallet.

Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Willy inplanterade t.ex. för att ha lite små vilt att skjuta på  - Rabbisen. Det blev ju jääävligt många kaniner det där.

 

Och sen var det ju här med businessen på Klintebys. Willy tvingades 1897 till en enormt omfattande konkurs. Med dagens pengamått hundratals miljoner. Det var en stor skandal och auktionen på Klintebys går till historien som en av Gotlands mest välbesökta. Där en inte bara den stora gårdens maskiner gick under klubban utan även en patrons välbärgade hem och personliga tillhörigheter.

Familjen Wöhler med fru Maria och 7 barn hamnade härute på det nedlagda varvet. Willy hankade sig fram genom att sälja kött från en vagn tydligen.

 

Men misären verkar ändå kortvarig då fru Maria Född Herlitz såklart blir räddaren. Hon ärver nämligen pengar. Som möjliggör att det då så kallade privathotellet Warfsholm byggs. Och här har det varit ”rum för resande” sedan dess.

 

Och nu till det sorgliga i kråksången. Willy och jag har fler likheter, inte bara det energiska och ha tusen järn i elden, det har inte heller gått som jag har förväntat mig heller. Jag har satsat för stort, för snabbt och idag efter klockan fyra lämnade jag in min ansökan om konkurs till Gotlands Tingsrätt. 

 

Det var såklart tänkt att vi skulle fira idag. Och tack vare våra fina partners och sponsorer så får jag möjligheten att på detta märkliga vis göra det och berätta detta själv för er. Jag har hört att jag är modig. Man behöver ju göra inte allt första året? Renovera, öppna hotell, café, bageri, lunchrestaurang, butik, stora konserter och restaurang på kvällarna. Jag borde varit mindre ambitiös. Jag vill betona att det är det bolaget som jag har drivit – driftbolaget här ute på Warfsholm som går i konkurs. Bageriet fortsätter som vanligt. Och det bolaget som äger fastigheten och marken härute fortsätter som vanligt med blanda annat snabbt få en ny driftsoperatör på plats. På måndag tar förhandlingar vid och jag hoppas att förvaltaren vill driva Warfsholm året ut, eftersom vi faktiskt har mycket business på böckerna och som ni vet  vi har ju Gotländska bästa och mysigaste julbord att erbjuda.  

 

Såklart övervägde vi igår att ställa in hela den här kvällen. Kan man och får man ens göra såhär. Bjuda till fest när det egentligen blir en gravöl. Vi har ändå valt att go with a bang.  Jag tror Willy skulle ha uppskattat att vi i brännvin firar ordentligt att vackra Warfsholm efter 120 år fortfarande finns och kommer att göra så för många många år framöver. Tack för att ni kom och fortsätta för guds skull att komma hit. Tack."

Så jobbar vi med nyheter
Simon Nilsson