De tar till vara på öns unika mjukvara

Omkring 1 400 ton ull hamnar varje år på svenska återvinningsstationer eller plöjs ner. På Gotland har Madeleine Nilsson och Karin Kloth hittat ett samarbete som räddar en del av öns unika ull.

13 januari 2018 05:00

När landets mer än en halv miljon får ska klippas två gånger om året ger det omkring 1 800 ton ull. Men det allra mesta hamnar i soporna.

– Det är bedrövligt. Ull slängs på återvinningen, folk plöjer ner den eller försöker elda upp den, säger Claudia Dillmann, ull- och skinnansvarig på Svenska Fåravelsförbundet.

Samtidigt importerar Sverige varje år stora mängder tvättad råull. I en kampanj till landets fårägare uppmanar fåravelsförbundet nu att någonting görs. Särskilt när det gäller gotlandsfåren.

– Ullen är helt fantastisk och världsunik. De grå tonerna och den glansen har inga andra får i landet – och den plöjer vi ner, säger Claudia Dillmann.

På norra Gotland finns sedan några år tillbaka ett samarbete som tar vara på ullen och ser den som resurs. Inom ett par mils avstånd klipps lammen, spinns garnet, för att stickas till sjalar och plädar.

– Ullen hade varit nedgrävd om inte jag hade tagit hand om den, säger Madeleine Nilsson.

För sju år sedan övertog hon det gamla spinneriet som stått i en lagård på Ihre gård sedan 1980-talet. Men maskinerna är gamla och kräver en hel del omsorg med hjälp av skiftnycklar och rörtänger.

– Vi har några gårdar på norra Gotland som vi åker till varje år. När jag hittar ull som är riktigt fin blir jag lycklig, då plockar jag till och med lockarna från golvet, säger Madeleine Nilsson.

Att karda ull för att göra tråd i maskinerna tar tid. Sedan två år har Madeleine hjälp av praktikanten Emma Siddique, men de klarar just nu inte av att att öka volymen.

– Vi har en hanterbar nivå, konstaterar Madeleine Nilsson.

Hon uppskattar att de förra året hanterade ett halvt ton ull i spinneriet. En del hamnade som spunnet garn hos Karin Kloth som driver företaget Eldblå i Othem.

– För mig är det en självklarhet att arbeta med den gotländska ullen, eftersom den är så fantastiskt fin, säger Karin Kloth.

Hon menar att ändrade konsumtionsvanor, i kombination med utflyttningen av tillverkningsindustrin ur Sverige, gör att det mesta av landets ull i dag kastas.

– Jag tycker att det är ett fullständigt respektlöst resursslöseri, säger Karin Kloth.

Nästa vecka har företaget Eldblå en monter på Formex-mässan i Stockholm. En dubbelvävd ullfilt är nominerad till ett av priserna och gotländska ullprodukter har i dag återförsäljare i Schweiz, Belgien, Finland, Danmark, England och i Japan. Sex personer handstickar garnet från spinneriet på Ihre gård.

– Vi har byggt upp en hemindustri. Vi är tillbaka till när industrin tog fart för 150 år sedan men vi börjar om på nytt, säger Karin Kloth.

Under de senaste åren har allt fler konsumenter blivit miljömedvetna och måna om att handla närproducerat. Karin Kloth tror att det gör att det finns utrymme för en större textilindustri på Gotland, som kan tillverka allt från isolering och fasadbeklädnad till hus, sockor eller sängkläder av ull.

– Det är nödvändigt att forska på ull och det skulle vara bra om den forskningen bedrevs på Campus. Det är viktigt att ta kommandot över vår tillverkning. Vi är många som tycker att den industrin ska ligga på Gotland, och där ser vi att det finns arbetstillfällen i framtiden, säger Karin Kloth.

Fakta:

2016 fanns 600 000 får i Sverige.

De producerade mellan 1 500 och 1 800 ton ull.

Men bara knappt 327 ton togs till vara.

Resten, omkring 1 400 ton, plöjdes ner i jorden eller slängdes.

Om den ullen värderades till 35 kronor per kilo, den summa som utländsk ull köptes in för, slängdes ull för mellan 40 och 50 miljoner kronor.

Källa: Svenska Fåravelsförbundet

Så jobbar vi med nyheter
Henrik Radhe