Nya stålbad väntar Region Gotlands verksamheter, om nämnderna ska kunna vända budgettrenden. Några ytterligare storaffärer verkar inte finnas på horisonten i nuläget.

– Jag har svårt att se några fler stora försäljningar. Vi har inte budgeterat för några sådana i alla fall, svarar ekonomidirektör Åsa Högberg.

Men exempelvis högskoleaffären i Visby hamn var inte heller med i budget från början, så sådant där kan ändra sig.

Hur länge kan då dessa försäljningar egentligen fortgå?

En svårare fråga än den verkar, visar det sig.

För ett år sedan granskade GT hur mycket som faktiskt hade avyttrats de senaste tio åren. Försäljningssumman landade på svindlande 1,7 miljarder kronor på koncernnivå, det vill säga inklusive de kommunala bolagens affärer.

Men visst finns det mer att sälja, mycket mer, om politiken bestämmer sig för det.

– Vi har cirka 300 bebyggda fastigheter plus en hel del mark. Men vad som kan säljas är svårt att svara på. Det beror på hur långsiktigt vi behöver ha en fastighet eller verksamhet. Lägger vi ner en viss verksamhet har vi ju inte samma behov, förklarar fastighetsförvaltningschefen Björn Sandkvist.

Och visst är det teoretiskt möjligt att sälja det mesta. Lokalförsörjningsstrateg Kristoffer Strehlenert ger en bra sammanfattning:

– Rent hypotetiskt kan vi sälja så gott som alla regionägda fastigheter och hyra tillbaka dem med eller utan drift av verksamhet. Några undantag finns med anledning av kommunallagen, men allt vad gäller skolor, omsorg och även sjukhus går att sälja. Det handlar om politisk inriktning och ”tro”. Det som vi sålt genom åren kanske inte hade varit möjligt att sälja med en annan politisk majoritet än vad det var just då.

Vad som kan säljas, vad vi bör behålla och vad vi har för behov blir en fråga om politik och ideologi – det är därför försäljningar ofta vållar debatt. Och själva behoven kan också variera över tid.

Samtidigt är det naturligtvis ett faktum att fastigheterna har ett begränsat antal – även om det finns mycket kvar.

– Det är klart att det är en källa som kan ta slut. Samtidigt jobbar vi ju med att förädla det vi har. Och vi har ett stort markinnehav. Andra kommuner äger i princip inget alls och då får de svårare att styra samhällsutvecklingen, säger exploateringsstrateg Åsa Linder.

En alternativ fråga är vad som ligger närmast tillhands att sälja? Det är också något som tjänstemännen jobbar med.

– Vi ska ta fram en fastighetsstrategi för att se på vad vi absolut bör behålla, vilka vi ska förädla och vad som i framtiden eventuellt kan avyttras, säger Åsa Linder.

Men vad som sker utifrån den strategin är och förblir politik.