Den gångna natten släpptes premiärpucken för NHL-säsongen 18-19, när de klassiska original six-lagen Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens drabbade samman i Toronto. För Gotlands bidrag till världens bästa hockeyliga, Johan Larsson i Buffalo Sabres, inleds säsongen kommande natt mot divisionsrivalen Boston Bruins. 26-åringen från Lau kommer dock inte finnas på isen, utan får finna sig att följa matchen skadad från läktaren. I en träningsmatch mot Pittsburgh Penguins förra veckan fick han ett skott på foten och utgick. Skadan ska dock inte vara av allvarlig karaktär, Larsson beräknas vara redo för spel nästa vecka.

Att en kurant Johan Larsson då tar klivet direkt in i laget igen är dock inte givet. Det gångna decenniets bottenlag Buffalo har genom höga draftval skaffat sig en djup och intressant talangbank att gräva ur och det finns många löften som vill göra anspråk på en centerplats. Lagets fixstjärna Jack Eichel är gjuten som förstacenter. Bakom honom lutar det åt att svenske Patrik Berglund, del av sommarens trade som tog stjärnan Ryan O'Reilly till Saint Louis Blues, lägger beslag på centerpositionen i andrakedjan och att det amerikanska storlöftet Casey Mittelstadt går in som center i tredjelinan. Det är därmed rollen som fjärdecenter som Johan Larsson i första hand konkurrerar om, med exempelvis 25-årige Evan Rodrigues. Den rollen ska egentligen passa gotlänningen utmärkt, att i en utpräglat defensiv roll försöka neutralisera motståndarnas offensiva vapen.

Men den bistra verkligheten är att Johan Larsson måste steppa upp jämfört med den gångna säsongen. Och då menar jag inte att han behöver synas frekvent i poängprotokollet. Det har aldrig varit, och kommer aldrig vara, Johan Larssons adelsmärke. Lite krasst kan man säga att det är helt irrelevant hur många poäng han gör, det som betyder något är hur väl han lyckas defensivt. Förra säsongen var han med -30 föga smickrande sjätte sämsta spelare i hela NHL när det kommer till +/-. Vidare blir det viktigt att Larsson är lyckosam i tekningsstatistiken och visar på god förmåga att döda utvisningar.

Johan Larsson går in på sitt sista kontraktsår och spelar bokstavligen för sin framtid i NHL. Det är något som faktiskt talar för honom, påfallande ofta presterar spelare med utgående kontrakt på toppen av sin förmåga. Skulle inte så bli fallet är min gissning att det till nästa säsong kommer vara ryska rubel eller schweizerfranc som fyller Johan Larssons lönekuvert.

Buffalo Sabres som lag då? Jodå, det vädras slutligen morgonluft i staden upstate New York. En starkt bidragande orsak till detta är givetvis den nya gunstlingen Rasmus Dahlin. Superlativen kring årets draftetta flödar och hans försäsong lovar gott. Buffalo bör lyfta sig från det absoluta bottenträsket, men har lång väg att vandra och en hel del förlorarmentalitet att vädra ur sin organisation. Backsidan är, trots Dahlins intåg, fortfarande alldeles för tunn och deras målvaktsuppsättning med Carter Hutton och Linus Ullmark är för ihålig. Det skulle krävas en Dominik Hasek i fornstor Dominator-nivå för att det här laget ska ta sig till slutspel redan i år. Men deras tid kommer.

Nämnde Dahlin är som sagt i strålkastarljuset, men det är inte i honom man hittar årets stora utropstecken bland svenska rookies om ni frågar mig. Jag vänder istället blicken mot Vancouver och Elias Pettersson. För två säsonger sedan tog den nu 19-årige centern allsvenskan med storm, i fjol dominerade han hela SHL och kan redan i år göra tydliga avtryck i världens bästa liga. Det finns få anledningar till att se på Vancouver Canucks i nuläget, men Elias Pettersson är ett tydligt undantag.