– Tjena Claes, kul att se dig är det dags för en comeback? Hörs någon säga.
– Ska du inte ”banka” lite? Undrar en medelålders dam som följt Claes karriär.
– Dags att flytta hem till Gotland? Tycker en tredje.
Att bestämma tid för en intervju i en bowlinghall med en av Gotlands främsta bowlingspelare genom tiderna innebär flera stopp i frågestunden. I hallen kryllar det av många äldre bowlare som nyfiket undrar vad som står på.
Varför är 60-åringen här? Är det en comeback på gång?
Nja, det är artikelförfattaren som bestämt att vi träffas i en miljö där Claes känner sig hemma. Han har tagit båten till Gotland för att pyssla om sin 88-åriga mor som bor i När. Och just När kan inom kort faktiskt bli nästa hemadress för stockholmaren Claes Gauffin. Där har han tillbringat varje sommar sedan han flyttade från Gotland i mitten på 80-talet.
– Familjen har hus där och jag trivs så fantastiskt bra när jag får komma till När. Där kan jag även spela golf, säger Claes Gauffin.
Claes Gauffin klev frami rampljuset med dunder och brak redan i tonåren hemma i Visby. Som 17-åring 1976 blev han Europamästare i femmanna-lag vid junior-EM i Belgien och tog även brons i tvåmanna. Han belönades samma år med GT:s guldmedalj för bästa idrottsprestationen på Gotland. Han är fortfarande den yngste som fått GT-guldet.
Han har rest runt och spelat tävlingar i många olika länder. Det han minns som hastigast när vi sitter där i bowlinghallen är USA, Grekland, Tyskland, Frankrike, Belgien, Norge, Danmark, Finland, Italien och England. Rutin och meriter finns i massor.
Claes Gauffin, som är född 1959, växte upp på Söderväg i Visby, son till Lars (gick bort 2014) och Ingrid Gauffin. Pappa Lars är känd för många här på ön – gymnastiklärare, rektor, ordförande i både bowlingförbundet och handbollsförbundet.
– Pappa och mamma bodde tillsammans de sista åren i När. De spelade mycket golf.
Det var inte bara bowling som gällde för Claes i unga år. Handboll, basket och badminton var andra favoritsporter han ägnade sig åt. Inte så konstigt med intresset för handboll eftersom han på nära håll kunde följa sina några år äldre kompisar som tog sig upp i Allsvenskan.
– Ett tag vägde det mellan om jag skulle satsa på handboll eller bowling. Jag blev uttagen till ett elitläger i handboll, där jag delade rum med Björn Jilsén som sedan blev en världsspelare. Gillade också Thomas Gardelin som tränare, han var nydanande och brydde sig om alla i gänget.
Varför blev det ändå bowling?
– Framgångarna började komma, jag blev ju dessutom uttagen i juniorlandslaget.
1986 lämnade Claes Gotland och bosatte sig i Skövde under 18 år. Bowlingen var inte prioriterad under de åren. När han flyttade till Stockholm tog bowlingkarriären fart igen i storklubbar som Amiki, AIK och BK Trol.
Finfina meriter – förutom guld och brons vid junior-EM – Claes gärna drar sig till minnes är segern i Helsingfors open i konkurrens med svenska och finska eliten och ett par avancemang till stegfinalen i självaste ”Super Six”. Så sent som 2009 vann han den svenska seniortouren (50 plus), som följdes av silver 2010 och brons 2011. Högt upp på meritlistan hamnar förstås också andraplatsen i SM för 3-mannalag med Pärlan tillsammans med Stefan Bergh och Robert Gustafsson. Han hjälpte också Pärlan på annat sätt.
– Pärlan värvade mig när de ville upp i elitserien. Och vi lyckades.
Som ni märker kom några av de finaste framgångarna på 70-talet, övriga långt in på 2000-talet.
– Jag lade egentligen av med bowlingen bara 27 år gammal, började läsa ekonomi och hade en massa andra intressen, bland annat matlagning. Älskar god mat och lite vin tillsammans med goda vänner.
Idag är golf favoritsporten, bowling blir det kanske bara någon gång i månaden.
– Nu i november är vi sex killar som reser till Portugal, då blir det riktigt mycket golf.
Tillbaka till bowlingen. Det Claes har svårt att ta in än idag är hur han kunde komma tillbaka så starkt efter ett nästan 20 år långt uppehåll. Så här gick det till när lusten återvände:
– Jag lånade ett klot och hoppade in i en korpmatch, det gick hur bra som helst. Tränade sen jättemycket för att lyckas. Ett tag hade jag 21 olika klot för att nå bästa möjliga resultat, helt sjukt egentligen.
Claes vill absolut inte framstå som bitter, men kommer ändå med en del kritiska synpunkter på dagens bowling. Som att varje elitspelare behöver 8-10 klot, spelet med två händer som missgynnar den traditionella enhandsfattningen och att oljan på banan inverkar alldeles för mycket på resultatet.
– Bowlingen har varit slarvig med att stoppa den här utvecklingen. För en 20-åring är det svårt att satsa på bowling eftersom varje klot kostar kring 3000 kronor och det behövs många klot för att behärska de olika oljor som läggs på banorna. Och de som spelar med två händer borde tävla i en egen klass, de får ju dubbelt så mycket rotation på klotet.
Med detta sagt älskar ändå Claes bowlingen som sport.
Hur vill du beskriva din styrka när du låg på topp?
– Jag kunde upprepa samma slag gång på gång, när jag hittade striken satt den där. Men sen kom det till en punkt när jag inte längre hängde med. Nu är det fart och fler rotationer som premieras.
Du bor idag i Bandhagen i södra Stockholm, men har planer på att flytta hem till Gotland?
– Jodå, det kan bli att jag bosätter mig i huset i När inom några år.
Bowlingen då?
– Kanske spelar jag då för Stånga, den hallen ligger ju nära.
Men Claes har också något helt annat att se fram emot - en stor och komplicerad hjärtoperation. Han själv berättar:
– Jag har ett så kallat vänstersidigt skänkelblock som gör att blodet inte pumpas ut i kroppen och till alla organ som det ska Läkarna ska operera in Hjärtsviktspacemaker (CRT), den ska hjälpa höger och vänster kammare att synkronisera och därmed pumpa ut blodet mer effektivt. Statistiken säger att 70 procent blir bättre efter operation. Jag hoppas mycket på detta.
Claes poängterar också att en Hjärtsviktspacemaker inte ska jämföras med en pacemaker.
Här handlar det om en betydligt mer komplicerad operation och helt andra förutsättningar.
Vi håller tummarna för Claes och hoppas kunna se honom på bowlingbanan igen.
