Det här låter nästan osannolikt: Jan-Erik ”Janne” Östergren spurtade 1979 i mål på 4.26,05. Segraren förra året, norrmannen Andreas Nygaard, hade tiden 4.24,36. Bara 89 sekunder sämre tid alltså för den idag 72-årige Fåröbon!

– Jag var envis och seg, gav aldrig upp. Hade också rätt bra teknik, förklarar Janne framgångarna.

Även om tiderna varit lysande gick Jan-Eriks stora målsättning aldrig i uppfyllelse – att vara bland de 100 bästa. Han var dock bara ett par sekunder ifrån att det blev verklighet - 1978 blev han 104:a, 1979 102:a och 1980 122:a.

Artikelbild

Jan-Erik Östergren var fullständigt dominant i skidspåret och än i dag är det ingen gotlänning som når upp i hans tider.

1978 – då föret var uselt – var Jan-Erik bara drygt 10 minuter efter segrande fransmannen Jean-Paul Pierrat.

– Jag var med i täten bland de 25 bästa med en mil kvar. Men då var jag tvungen valla om och tappade många placeringar.

ska bli intressant att se hur långt efter segraren bäste gotlänning är på söndag. Förra året hade de bästa gotlänningarna cirka en timme sämre segrartid än Jan-Eriks finfina notering från 1979.

Det märkliga med Jan-Erik Östergren är att han kom igång väldigt sent med riktig träning.

Artikelbild

| Jan-Erik Östergren och hustrun Monica flyttade efter flera år i Visby tillbaka till Sudersand på Fårö i en röd villa intill föräldrahemmet.

– Jag var 30 år när jag började träna på allvar och hade då målsättningen att bli bäst på Gotland. Från mitten av 70-talet och tio år framåt var det ingen gotlänning som slog mig.

När Janne fyllde 50 fick han en startavgift till Vasaloppet i present.

Artikelbild

– Jag fick stå i tredje startled, men blev ändå bäste gotlänning.

Du håller väl fortfarande igång här ute på Fårö?

– Nej, nej, inte alls. Jag har gett bort både skidor och pjäxor och sitter ibland och undrar hur jag kunde träna och åka så mycket. Fast när det är skidor på TV sitter jag klistrad.

Hade du någon idol eller förebild?

– Sixten Jernberg var min stora idol, det fanns liksom ingen annan. Hans humör och vilja var enastående.

Jan-Erik är född 1946 och nummer fem i en stor syskonskara på fem pojkar och fyra flickor från Sudersand på Fårö, bara några stenkast från den härliga, vidsträckta badstranden och sanddynerna på Ulla Hau. Det gav en trygg uppväxt under ledning av mamma Hulda och pappa Herman. Även flera av Jannes syskon som Majvor, Madeleine och Olle blev duktiga i idrotter som skidor, varpa och fotboll.

Idag bor Janne och hustrun Moncia i ett vackert rödmålat (Janne är målare till yrket) hus granne med föräldrahemmet. På hyllorna finns pokaler uppradade och de välfyllda klippböckerna plockas förstås fram när historien ska gås igenom. Men medaljerna (minst ett 30-tal DM-tecken) hittar vi inte.

– De har jag nog i en ask någonstans…

Det var i de snöklädda sanddynerna på Ulla Hau allt tog sin början.

– Vi hade väl inte så mycket annat att göra, så det blev att vi åkte där i backarna.

Första tävlingen var i småskolan då Fåröbarnen fick möta barnen från Fårösund och Rute. Och Janne vann förstås.

– Det var extra roligt att vinna mot Fårösundsungarna. På den tiden tyckte man att de var lite märkvärdiga.

Första RIKTIGA tävlingen var Etelhemsloppet cirka tio mil bort från Fårö.

– Minns så väl att jag cyklade 17 km till Broa med skidorna på pakethållaren. Sen fick jag åka med Sauli Jakobsson till Etelhem.

– Vi hade inte råd med pjäxor, så jag fick åka med stövlar istället. Jag vann ändå tävlingen med tre minuter tillgodo på tvåan. När jag skulle tillbaka från Broa tog jag taxi hem och sen köpte jag också pjäxor. Det kunde jag vara värd…

Jan-Eriks meritlista är omfattande. Förutom framgångarna i Vasaloppsspåret och alla DM vann han också två stora tävlingar på fastlandet – Sockenrännet i Västmanland och Dalkarlsloppet i Dalarna.

Inte nog med att han var skidkung. I prissamlingen finns också tre DM i långdistanslöpning - 10 000 meter, 25 000 meter och halvmaraton. 32.20 på 10 000 meter är ju inte så illa. Storheter på långdistans som Rolf Kahlström och Stefan Löfqvist (pappa till Henrik allsvensk fotbollsspelare och Thomas tidigare proffscyklist) fick se ryggtavlan på Jan-Erik Östergren.

– När jag ändå tränade löpning inför skidsäsongen kunde man ju också tävla.

Lägg därtill en fin merit från SM i terränglöpning:

– Som 38-åring vann jag SM i 35-årsklassen, minns Janne plötsligt och inte helt utan stolthet.

Efter att ha bott i Visby i många år är nu cirkeln sluten och de senaste 20 åren har Jan-Erik och hans fru Monica bott precis intill föräldrahemmet vid Sudersand.

I sommar fyller Jan-Erik 73 år och håller ännu igång med diverse målarjobb. När det är dags för undertecknad att ta farväl säger han:

– Vi Fåröbor är inte så starka, men vi är sajga som tusan. I eftermiddag åker jag och spacklar hos en kompis på Skär. Sen måste jag också hugga lite ved…

FOTNOT: Sajga betyder sega på rikssvenska.