Sardeller är havets svar på koriander. Antingen hyllar man dem till skyarna eller också skyr man dem som pesten. Väldigt sällan något mittemellan.

Visst kan de vara så ettersalta att det formligen kryllar sig på tungan, inte heller luktar de särskilt gott. Men de har en enorm inneboende förmåga att lyfta andra smaker. Det handlar helt enkelt om att lära sig betrakta sardeller som en krydda i stället för en fisk. Testa att låta några sardellfiléer smälta med i köttfärssåsen så fattar du vad jag gaggar om. Sardellen är en simmande umamibomb och ett ypperligt sätt att tillföra den där femte grundsmaken som är ack så svår att definiera.

”Anchovies”

Artikelbild

| Sardellsmör är suveränt att ha i kylen. Passar till alltifrån grönsaker till rostat bröd.

Det råder dock viss förvirring angående begreppen sardeller och ansjovis. Jag älskar båda sorterna innerligt, men det är väldigt sällan det ena går att ersätta med det andra. Sardeller simmar i Medelhavet och Atlanten, medan ansjovis görs av kryddad skarpsill från Östersjön eller Bohuskusten. De är inte ens kusiner på långt håll. Ändå blir ”anchovies” i engelska recept titt som tätt felöversatt till ”ansjovis”, när man alltså i själva verket menar sardeller. Kan vara bra att lägga på minnet om du har för vana att läsa engelska recept på nätet. Menas svensk ansjovis, som den vi har i Janssons frestelse, heter det lustigt nog ”Swedish sprats”.

Hög syra

Numera är det lätt att få tag på sardeller i minsta lilla närbutik. En utveckling väl värd att hylla. Dessutom finns det sardellpasta på tub som är praktiskt att ha i kylskåpet.

Oavsett vilken form av de små firrarna du föredrar så bör du komma ihåg att matcha dem med hög syra, som till exempel citron, tomat eller vinäger. Sältan behöver lite tufft motstånd för att komma till sin fulla rätt.

Artikelbild

| Tagliatelle med sardell- och tonfiskpasta är en smakrik rätt som mättar rejält.

Och vem vet, kanske du lyckas övervinna en och annan sardellskeptiker till fancluben?