ENSAMHETENS TID
"Social isolering Àr hÀlsofarligt". Det slÄs fast av den nationella vÄrdguiden 1177.
Problemet med skadlig ensamhet har ökat under coronakrisen, sÀrskilt inom riskgrupperna och bland de Àldre. Det visar bland annat en enkÀtundersökning frÄn Socialstyrelsen.
Samtidigt mÄste vi hÄlla oss isolerade, mer eller mindre, för att inte drabbas av smittan och för att inte sprida den vidare. Det hÀr förblir en mycket svÄr ekvation att lösa.
â Vi har diskuterat det hĂ€r fram och tillbaka, hur gör vi? Precis innan coronan var vi pĂ„ gĂ„ng med förelĂ€sningar och studiecirklar om psykisk ohĂ€lsa, men nu fĂ„r vi inte ha nĂ„gra fysiska trĂ€ffar alls, berĂ€ttar Birgitta Nylund, ordförande för PRO Visby.
Det Àr Gotlands största pensionÀrsförening, med 640 medlemmar och vanligtvis arrangeras mÄnga evenemang. Nu Àr det mesta instÀllt.
â I somras hade vi öppna trĂ€ffar utomhus och vi mĂ€rkte ett stort behov av att trĂ€ffas. Men nu Ă€r det vinter och kallt. Vi vet inte hur vi ska hĂ„lla kontakten med medlemmarna nu. Det finns kontaktpersoner inom PRO, men de hinner inte med.
MÀrker ni att problemet har blivit större?
â Ja, vi Ă€r vĂ€ldigt oroliga. Vi hör frĂ„n medlemmarna att "barnen vill inte ens att jag gĂ„r till affĂ€ren" och sĂ„dant och att de varit vĂ€ldigt isolerade, svarar Birgitta Nylund.
För egen del lever hon ensam i en lÀgenhet i östra Visby. Men Birgitta Nylund ser sig inte som en av de verkligt "drabbade". Det Àr ju individuellt ocksÄ, det dÀr med ensamhet.
â Jag försöker minimera mina kontakter och bestĂ€ller nu min medicin till brevlĂ„dan och sĂ„. Men jag har ett stort socialt nĂ€tverk som jag pratar med i telefon eller trĂ€ffar ute. Och jag har familjen nĂ€ra. SĂ„ för min del fungerar det, sĂ€ger hon.
TvĂ„ personer som fĂ„tt bidrag för att jobba med ensamhet i coronatider Ă€r Unn Dahlman och Mikael Bergman. Projektet kallas "HĂ„ll lĂ„gan vid liv", pengarna kommer frĂ„n TillvĂ€xt Gotland och syftet Ă€r att skapa samlingspunkter för att bryta isoleringen â men pĂ„ coronasĂ€kra sĂ€tt.
Deras engagemang kring detta Àr dock Àldre Àn den pÄgÄende pandemin.
â Ja, vi började tĂ€nka pĂ„ detta innan covid, Ă€ven om det har blivit Ă€nnu viktigare nu. Vi jobbar bĂ„da tvĂ„ med psykisk ohĂ€lsa och ser hur det bryter ner mĂ€nniskor att vara ensamma och att sakna ett sammanhang, berĂ€ttar Unn Dahlman.
Nyligen var det officiell premiÀr för "HÄll lÄgan vid liv", ett evenemang som helt enkelt Àr en öppen mötesplats, utomhus.
â Vi tĂ€nkte ganska "back to basic", var samlades folk förr, jo runt lĂ€gerelden. SĂ„ vi har ocksĂ„ gjort en sĂ€ker mötesplats vid elden, dĂ€r man kan kĂ€nna gemenskap och dela med sig om man behöver sĂ€ga nĂ„got. Vi tĂ€nker pĂ„ ordet "lĂ„ga" bĂ„de som livsgnista och som eld och ljus. Tanken Ă€r att det hĂ€r gĂ€rna fĂ„r sprida sig, gĂ€rna Ă€ven pĂ„ landsbygden.
Omkring 12-15 personer kom och gick under den första kvÀllen, uppskattar arrangörerna. Gruppen var blandad och stÀmningen god.
â Det var fint, nĂ„gon ville prata, nĂ„gon sjöng en visa och andra var bara dĂ€r, beskriver Unn Dahlman.
Vad pratade ni om?
â En kvinna undrade, nu nĂ€r man bara ska umgĂ„s med familjen, vad man ska göra om familjen bara Ă€r en hund? Och en man var frĂ„nskild och sa att han Ă€r helt ensam nu.
Enligt Unn Dahlman finns det en hel del skamkÀnslor kring att kÀnna sig isolerad.
â Vi mĂ„ste verkligen prata om det hĂ€r. Eller som nĂ„gon sa kring elden: "Ensamhet kan skada mer Ă€n viruset".