Terminen har börjat, skolan är igång, jobben rullar på och helt plötsligt ska vi tillbaka till vardagen, i vardagen så ingår allt annat också. Vara ekonomisk, äta nyttigt (inte bara pasta hela tiden, även om det ofta är det studenters mat cirkulerar runt), kanske träna lite, hålla igång hjärnan, ha koll på nyheterna, vara social, ha middagar med tända ljus och trevligt sällskap.
Jag blir trött bara av att läsa det här, det är så mycket press som vi lägger på oss själva (HERREGUUUD NÄR SKA MAN ANDAS DÅ???) och vi tillåter oss inte att ta det lite lugnt. Jag är precis likadan, jag ska alltid göra allt annars så blir jag uttråkad, men jag tror att det börjar ta ut sin rätt på kroppen och själen.
Jag är 25 år gammal, pluggar på heltid och har tagit på mig ett extrajobb utöver studierna, VARFÖR DÅ undrar ni. Jag skulle kunna säga att jag har lite extra tid att göra något av, men sanningen är att jag vill ha mer pengar. Att leva på CSN är inte något lyxigt, det är helt fantastiskt att vi i Sverige har den möjligheten att ta lån och få ett litet bidrag, men det är inte lätt att vara människa med den budgeten. Så jag, mitt stolpskott, har tagit på mig att extraknäcka ca 12 timmar i veckan. Vilket i teorin kan funka hur bra som helst och egentligen så funkar det bra i praktiken, förutom den där lilla detaljen att jag är trött, konstant.
Vilket ni kanske tycker är helt irrelevant för er, men det som jag vill komma fram till är stressen som hänger över oss konstant. Stressen som inte bara handlar om att prestera bra inom skola och jobb, utan den stressen och pressen vi utsätter oss själva för. Det räcker tydligen inte för människan att vara bra nog, utan vi ska hela tiden vara bäst, på allt. Vi ska vara snyggast, vi ska vara den som är mest hälsosam, den som lagar den godaste och nyttigaste maten (den ska speciellt vara bättre än ens vänners middagar), maten måste också se bra ut eftersom den ska upp på instagram.
Så tänker jag också på våra älskade ungar som också känner stress och press att prestera bra, i skolan med betygen, i det sociala och sen ska man ha massa fritidsaktiviteter också. Det är inte konstigt att vi är ett stressat folk, det är som att vi har glömt bort hur man andas och tar det lite lugnt. Det börjar ju innan man ens har kommit in i puberteten, inte konstigt att man blir galen när man är vuxen. Vi kan aldrig ta det lugnt eftersom vi själva inte tillåter oss att ta det lugnt.
Nä hörrni, det är kanske dags att andas lite för fan.