Just nu så är jag i Paris och hälsar på min vän som bor här. Det är verkligen en fantastisk stad, precis som alla säger. Staden är som filmerna målar upp, klyschig och vacker.
Igår när jag kom hit så gick vi ut och tog ett glas vin på baren precis bredvid lägenheten vi bor i. Vi sätter oss ner och personerna bredvid oss börjar prata och är väldigt trevliga, sen säger en av dom "Ni vet om vad det här är för ställe va?"
Jag tittar på min vän som säger "Jo Antonia, såhär är det. Det är en av barerna som dom sköt på i höstas."
Jag blev lite tagen och väldigt tyst, lutade mig tillbaka och tänkte.
Min vän sa "Men det är väldigt fint, för dom har bytt ut alla fönster och fixat i ordning, och på öppningsdagen så var det fullt med folk här som hade bestämt sig för att visa att dom inte är rädda. Visst är det fint?"
Det var en fin stämning på stället, en gemenskap som inte går att förklara. Ett folk som enar sig, visar att tillsammans är vi starka.
Som nu, vi behöver gemenskap med det som hände i Orlando. Vi alla behöver stå enade i rätten om att få vara den man är och älska vem man vill. Det ska inte handla om kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Trans, homo, queer, bi, homo, listan fortsätter.
Vi är människor. Punkt!
Älska den du älskar, klä dig som du vill, använd vilket pronomen du vill, du är inte ensam.
Vi är inte ensamma, vi håller varandras händer när det är svårt, vi kämpar tillsammans och vi ska inte vara rädda.
Ta hand om varandra. Vi har bara ett liv, ta vara på det. Älska mer.
//Antonia