Min brevlåda, eller snarare mitt postfack, finns i ett stort skåp bland många andra för alla internatboende på skolan. Eftersom jag fortfarande är folkbokförd i mitt familjehem får jag bara post om någon har adresserat ett brev till mig, alla mina räkningar och annan tråkig post kommer till mina föräldrar (förlåt!). Trots att jag vet att jag inte får post så ofta har det ändå blivit rutin att kolla mitt postfack nästan varje dag, och jag blir lika besviken varje gång det är tomt och lika överlycklig varje gång det finns något att hämta. Den härliga dopaminkick jag får av ett kuvert adresserat till mig i någon brokig handstil är väl ungefär att jämställa med ett bungee jump eller att ta kokain. (Tror jag, har varken gjort det ena eller det andra.)
Det måste ju vara en av de finaste sakerna som finns, att få ett handskrivet brev eller vykort av någon. Tänk på tiden, engagemanget, pengarna de har lagt ner! Istället för att skriva ett tråkigt sms som är gratis och tar max trettio sekunder att producera, har den här personen satt sig ner med papper och penna och formulerat sina tankar, slickat igen kuvertet, sökt upp din adress och skrivit på den, köpt frimärke och satt på det, och sen – lyssna noga nu – tagit sig till en brevlåda för att posta brevet. Med tanke på att ett frimärke kostar hiskeliga elva kronor styck numera är det där brevet i det närmaste en kärleksförklaring, oavsett vad som står skrivet. Och då ska vi inte ens börja med brev som innehåller små presenter…
Nu kan det ju vara så att jag är en del av en liten bubbla i just den här eran som längtar tillbaka i tiden. Inte hur långt som helst – jag uppskattar vaccin och min rösträtt – men i alla fall några tiotal år, där brevet spelar större roll och man bara fotar analogt. Kanske längtar jag till tiden innan internet, fastän jag inte har fått uppleva den själv? Det är mycket möjligt att jag enbart baserar de här tankarna på olika åttiotalsflmer jag har sett, där det är brev eller fast telefon som gäller för kommunikation. När jag var liten var det fortfarande hemtelefonen som var viktigast för att ringa kompisar och man slapp se vad alla andra gjorde när man inte var där. Så kanske är min kärlek till brev bara en del av min allmänna romantisering av det analoga livet som jag egentligen inte levt mycket av själv.
Men det finns ju inte mycket som slår dramatiken i att sätta sig ner med brevpapper och författa ett långt brev till någon om alla sina innersta känslor. Finns det något mer romantiskt än kärleksbrev? Nu har inte jag varken skickat eller mottagit speciellt många kärleksbrev, då de jag har brevväxlat med är min faster, min mormor och morfar samt min kompis som för närvarande bor i Italien. Men tanken är fin. Kanske borde man skaffa sig en utländsk älskare och sen låtsas att man inte äger en telefon? Men även då breven inte är kärleksbrev blir de oftast väldigt känslonära, och dessutom interaktiva. Det är ju kutym att inleda med hälsningsfras, berätta något om sitt eget liv och sedan ställa frågor till mottagaren, innan man avslutar.
Det är också fint med brev eftersom de oftast arkiveras, och sen på ålderns höst kan en låda med gamla brev dyka upp som framkallar alla de känslor som fanns när man för första gången mottog dem. Själv har jag sparat alla brev och kort jag har fått i flera års tid och för några månader sen kollade jag igenom dem. Det var helt otroligt att få läsa vad jag och mina vänner tänkte på för tio år sen. Breven blir små tidskapslar bevarade på blomklädda papper. Faktum är att de brevpapper jag använder nu är de jag har kvar från när jag brevväxlade med mina kompisar i lågstadiet. Fast jag har också börjat köpa söta vykort för några kronor styck så jag har ett litet lager att välja mellan.
Såklart kommer jag inte fullkomligt överge all annan kommunikation för brevet. Det har jag varken tid eller pengar till. Däremot kommer jag fortsätta skriva brev eftersom det är en av de finaste handlingarna jag vet, och jag vill uppmuntra till att skicka fler. Skaffa en brevvän eller skicka ett spontant brev till någon du saknar! Jag lovar att det kommer vara en renande upplevelse för dig och en glad överraskning för mottagaren. Har du mot förmodan ingen att brevväxla med, hör av dig så ser vi vad vi kan göra åt saken. Jag lovar utförliga brev på fina papper men med ful handstil. Det är dags att växla upp brevväxlingen, helt enkelt.