Hej på er!
Idag är det tisdag om någon kanske har missat det, och igår var det måndag. En vanlig sketen måndag, eller ja det var ju röd dag, så vissa var lediga (det var inte jag, men jag var inte ledsen för det), och en del kanske tyckte att det var en helt sagolik och speciell dag. Jag är inte en av dom, för jag vet inte varför vi firar vår nationaldag, den är inte så mycket att skryta om.
Om det faktiskt finns något som vi borde fira så är det väl kanske att Sverige är ett ganska gött land, jag skulle välja Sverige och Gotland alla dagar i veckan. Det är klart det finns mycket (med betoning på mycket) som skulle kunna förbättras, men jag är så himla stolt över att vara svensk och gotlänning vissa dagar. Speciellt det senaste halvåret och året, då vi gotlänningar har varit så otroligt mänskliga mot människor som har flytt från sina länder, och vi på Gotland har tagit emot dom med öppna armar.
Jag fick frågan om jag ville vara med och lära ut svenska på ett flyktingboende i våras, självklart sa jag ja och det var helt underbart. Jag har aldrig fått så mycket kärlek, skratt och värme från människor som jag inte ens kan förstå, och dom kunde ju självklart inte förstå vad vi sa heller. Men vi kom långt med skratt, kroppsspråk och en white board (vi fick verkligen till våra ritkunskaper där i slutet). Jag har fortfarande kontakt med några av dom vi undervisade och idag säger dom att dom saknar Gotland. Jag förstår dom, Gotland är fantastiskt på många sätt och vis, men det är nog människorna och medmänskligheten som vi har på den här ön, som gör allt.
Det är klart att det är kul att vara ledig (om man har tur) en gång om året för att vi firar något (som vi inte riktigt vet vad), men då tycker jag hellre att vi ska ta vara på varje dag, och inse att vi är ganska goa människor, som välkomnar andra goa människor med öppna armar.
Så ha en glad tisdag och välkomna människor med öppna armar. Det blir kul, jag lovar!
//Antonia, med öppna armar och ett stort leende