Idag är det nyårsafton, det är tiden på året där man summerar vad som har hänt under året och även vad man tänker på inför det nya året som kommer. Vi ser det nya året som en tid då vi kan göra något nytt med våra liv, det är nu vi brukar passa på att ändra det vi har velat ändra på länge. Vi skriver nyårslöften om hur man ska sluta röka, gå ner i vikt osv... Vi ser den 1 januari som en nystart för ett nytt liv. Men så kommer den 2 januari och ciggen tas fram igen, vi står fortfarande och ser oss i spegeln med hat i blicken.
Dom senaste åren har jag försökt att inte göra sånt där, eller jag har försökt se det på ett annat sätt. Det är klart jag känner att det är dags för en tillbakablick av det jag har gått igenom det senaste året, då brukar jag också inse vad det är jag har lärt mig under året som har gått.
I år har jag lärt mig att jag ska sluta cykla när jag är full, det kan nämligen resultera i en bruten fotled (tyvärr så måste jag erkänna att jag faktiskt inte har blivit bättre på att inte cykla på fyllan, jag har dock börjat använda hjälm men det hindrar ju inte en från att bryta fotlederna). Jag har även lärt mig att det fortfarande gör ont när man får sitt hjärta krossat, men det går att ta sig ur det, även om det suger och gör megaont ganska länge.
Men det som jag nog mest har lärt mig är hur jag ser på min kropp. Det är klart jag också har dåliga dagar när jag ser mig själv i spegeln med hat, men det är inte varje dag. Det händer kanske någon gång i månaden och inte längre varje dag. Det har tagit lång tid och det är en pågående kamp som håller på hela tiden, det är liksom ett evigt maraton att älska sin kropp. För varje dag som går så blir vi påverkade av allt som händer runt omkring. På framsidan av en tidning står det ”Hur magen blir plattare på tio dagar”, eller att vi bara ser smala människor på instagram, affärer som gör kläder som inte passar majoriteten av befolkningen, släktingar som kommenterar på en vikt under julen, ”Är du verkligen säker på att du behöver en pepparkaka till?”.
Till dom släktingar eller ”vänner” som kommenterar på det här viset borde fan ta sig en titt i spegeln för det där är inte snällt sagt och såna skulle behöva minst 20 pepparkakor till så att dom kan bli lite snälla. För det är bara en själv som har något att göra med hur ens egen kropp mår, det är ingen annan som ska bry sig blanka fan i det. Sköt du din egen kropp, så tar jag hand om min.
Om ni vill ha ett tips på nyårslöfte så kan ni få låna mitt.
År 2020 så lovar jag att försöka bli snällare mot min egen kropp, ta hand om den på alla sätt som det går. Krama på magen, säga snälla saker till låren och älska min dubbelhaka, kroppen är ju trots allt en av de finaste sakerna som finns och vi borde vara snällare mot den.
Gott nytt år alla härliga kroppar!