Jag älskar att komma från gotland, varje gång som någon undrar vart jag kommer ifrån så sträcker jag lite på ryggen och säger Gotland, samtidigt som jag känner hur hela min kropp fylls med fniss och stolthet. Jag vet att det kan låta töntigt att vara så stolt och patriotisk över den här ön, mina vänner som inte är härifrån blir mest chockade över hur jag kan älska en plats så mycket som jag gör. Men det finns så många anledningar som gör att jag är stolt över den här ön, inte bara för att den är riktigt jävla vacker, den största anledningen är gotlänningarna. Speciellt under vecka 27, herrejävlar vad jag älskar dom gotländska tanterna som kommer in i butiken jag jobbar i och vill betala med massa tjugolappar. Jag utbrister att jag älskar henne eftersom det är just tjugolappar som jag behöver. Hennes första reaktion är inte att hon vill springa därifrån, utan denna underbara varma lilla tant frågar direkt om jag vill ha fler. Det är alltså denna fantastiska tanten som frågar MIG om jag vill ha fler, hon erbjuder något som antagligen inte kommer gynna henne något alls. Men jag får växla fler tjugolappar av henne och jag tänkte ”det här är en av anledningarna till att jag älskar Gotland”.
Hela grejen handlar kanske egentligen inte om dom där tjugolapparna, utan mer om att det var den första kunden den dagen som faktiskt såg min situation under årets värsta/bästa vecka (beroende på var du jobbar under den veckan). Det var som att hon öppnade upp sin famn och gav mig världens varmaste kram när jag behövde det som mest, gav mig en mentalkram och hejade på mig.
Den här veckan är ju speciell, jag har en så stor hatkärlek till den. För jag har jobbat på många olika ställen under den här veckan genom åren. På hotell, restaurang, butik och inom politiken. Jag kan ju säga att det är absolut skönast att jobba inom politiken, eftersom det är då man får gå på alla härliga grejer som bara finns där för ens fötter. Men när man jobbar med någon av dom grejerna som bara finns där, så är det inte lika härligt längre. Man sitter i skiten för det mesta och längtar tills veckan är över. Samtidigt som det är tio gånger roligare att jobba med service för människor är så glada över att den här veckan finns, speciellt dom som kommer hit för första gången. Dom som har varit här några gånger, det är dom som är värst, som tar sig friheter och tror att dom äger Gotland för en vecka. Dom har ju till viss del rätt, dom kan ju göra i princip vad som helst och kommer undan med det, eftersom vi gotlänningar är så jävla snälla och är riktigt bra på service, vi vill att våra gäster och kunder ska trivas och komma tillbaka, även fast vi avskyr dom ibland.
Jag är inte ensam om att hatälska vecka 27, det händer fantastiska grejer hela tiden. Det är en vecka för demokrati, nya bekantskaper och ny kunskap, men det är också extremt krävande för många. Dom som jobbar för mycket och sover för lite, det är dom gotlänningar som borde få mer kärlek av fastlänningarna. Under den här veckan hör vi ordet tack alldeles för lite, så det är väl därför jag blev så otroligt glad av tanten med tjugolapparna, för det var som att hon sa tack genom en handling utan att hon visste om det. Hon sa tack och bra jobbat genom att hon bara var gullig och snäll mot en trött Antonia. Fan vad jag älskar gotlänningar!