I höstas gjorde jag ett sånt där personlighetstest. Det finns massor av olika, men syftet är att man ska få reda på hur man är, svart på vitt. Det är lite jobbigt att göra sånt tycker jag, men samtidigt intressant.
Det visade sig att jag nog känner mig själv rätt så bra, men att få se det i skrift blir ändå en annan sak. Nu är det tänkt att jag ska jobba på det som inte var så bra, och förhoppningsvis bli en bättre människa där nånstans på andra sidan. Det kan väl inte skada att försöka tänker jag.
Jag brukar sällan lova något inför nyår, förutom det stående löftet att alltid kasta dåliga pennor omedelbart istället för att lägga tillbaka dem så att jag måste bli förbannad en gång till nästa gång jag ska försöka skriva nåt.
Och det här är inget nyårslöfte egentligen eftersom jag formulerade det för mig själv för över en månad sedan. Men jag kan göra det igen, för bra saker förtjänar att upprepas.
Jag tänker mig min sinnesstämning ungefär som en ratt på en spis modell äldre. Och om jag aktivt väljer att vrida upp den genom mitt sätt att vara måste den allmänna temperaturen i och omkring mig höjas. Åtminstone i teorin. Det handlar om så enkla och små saker som att när någon frågar hur min dag varit så ska jag anstränga mig för att komma på något bra att säga först. Innan jag börjar gnälla över allt som gått fel.
Det är alldeles för lätt att fokusera på det negativa, att jag är trött, att saker inte gått min väg, att någon sagt något taskigt eller ogenomtänkt. Och om jag börjar med att gnälla vrids den där ratten åt fel håll.
Vilka självklarheter han skriver, tänker ni. Och om det verkligen är självklart för er så är jag ärligt glad för er skull. Men jag tror att de allra flesta behöver ett slags trick för att lyfta det som trots allt varit bra över det som varit dåligt.
Även en riktig skitdag har innehållit bra saker. Kanske inte så många, men något.
Deprimerad kan man bli ändå utan att aktivt hjälpa sig själv på traven tänker jag. Det är bara att ge sig ut på internet en liten stund så börjar man treva efter revolvern. (Det var bildligt menat. Jag har ingen revolver, bäst att tillägga i dessa tider då allt tas bokstavligt...)
Vi släckte kommentarsfunktionen på Helagotland.se för några år sedan eftersom folk inte kunde uppföra sig. Då var det många som tyckte att vi skulle använda oss av Facebook i tron att om folk bara tvingas skriva med eget namn så kommer det bli en nyanserad debatt.
Att konstatera att det inte riktigt blivit så är en underdrift. Sällan har det hatats och hånats och skrivits fler elaka saker än nu, helt öppet och överallt på sociala medier.
Fullständigt utan filter vräker människor ur sig allehanda vidrigheter som de aldrig någonsin (hoppas jag) skulle våga säga ansikte mot ansikte med den de utsätter för sitt hat.
Vi delar våra artiklar på vår Facebooksida, och vi vill gärna ha en diskussion och åsikter kring det vi skriver. men ibland tvingas vi plocka bort inlägg eftersom diskussionen fullständigt spårar ur.
Nu senast var det en artikel om att Region Gotland vill införa en teststräcka i Visby där man ska prova olika typer av grus och även salt för att komma tillrätta med de stora och välkända problemen med dålig luft.
Med tanke på att Region Gotland sysselsätter större delen av Gotlands arbetsföra befolkning med sina nästan 7000 anställda baxnar jag över hur många som skriver elakheter. Rimligtvis borde alla gotlänningar känna någon eller några som är anställda i regionen? Förstår man inte då att det är lite korkat att dra alla regionanställda över en kam och vräka ur sig dumheter?
Till saken hör att de flesta som skriver hat inte ens bemödat sig med att läsa artikeln i fråga och således inte har en aning om vad det är de kommenterar.
Som sagt. Deprimerad kan man bli utan att själv hjälpa till.
En önskan inför 2020, en naiv önskan förvisso men ändå en önskan, det är att vi alla kan hjälpas åt att vrida upp den där ratten jag nämnde. Bara lite. Genom att säga något snällt. Genom att andas innan vi skriver något i affekt. Genom att försöka förstå att det sitter människor, riktiga människor, någonstans på andra sidan som tar emot det som skrivs och som påverkas av det.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det behöver inte vara svårare än så.
Gott nytt år allihop!
PS. Vill ni bli glada ska ni läsa vår nya e-tidning Helg Extra (länk)! En jättefin intervju med träningsgurun Elin Hellström som alltid sprider positiv energi. En intervju med Ainbusk-Bittis om hennes nya spännande satsning. Och så får ni dessutom en sås-skola med min chef Johan Mattisson. Bara en sån sak.