På temat rubriker jag inte trodde att jag någonsin skulle skriva, "var inte elak mot fastlänningarna".
Det är dags nu att sänka tonläget. Ordentligt.
Sociala medier, denna välsignelse och förbannelse, jag fattade naturligtvis att det skulle spåra ur där eftersom det alltid spårar ur när människor ges fritt utrymme att polarisera, förenkla och på effektiva sätt ställa saker mot varandra utan nyanser.
Men vi nås också av historier från verkliga livet, ni vet det där som pågår utanför våra fönster och som inte är beroende av internet, att gäster på Gotland ifrågasätts eller till och med kränks eftersom de rest hit för att bo i sina fritidshus. Många, de allra flesta, kom hit innan de hårda uppmaningarna om att inte resa och jag kan lugnt säga att jag förstår dem. Om jag hade bott i Stockholm och haft ett fritidshus på Gotland, varit pensionär eller haft möjligheten att jobba hemifrån, då hade jag också åkt dit.
Nu gäller andra uppmaningar från myndigheterna, och då får man finna sig i dem, men att hålla på och hetsa och hata och trolla diverse trådar för att så split mellan människor, är det verkligen så vi ska hantera den kris som så hårt drabbar oss alla?
Vi är där vi är och nu får vi ta oss i kragen och fokusera på det som är viktigt. Vi ska framåt, inte nedåt. Vi måste enas, inte splittras. Vi måste lägga vår energi på att först hantera vår vardag och den tunga tid vi har framför oss närmast, och sedan ska vi bygga upp det här landet, den här världen igen.
Vi behöver inte lägga energin på att skapa vi och dom där det inte finns något "vi och dom". Det finns bara vi. Och vi sitter i samma båt. Ja, nu ska vi ju helst inte alls sitta i någon båt, och om vi måste göra det så ska vi åtminstone se till att hålla avståndet, men ni förstår vart jag är på väg.
Gör bra saker istället för dåliga. Det är en bra början.
För Gotlands del blev läget så mycket sämre när nyheten om Almedalsveckan briserade. Där förundras jag också över de som faktiskt jublar över den här nyheten med kommentarer i stil med att det är skönt att slippa spektaklet och att vi klarar oss bättre utan.
Att uttrycka sig på det sättet är kort och gott att öppet erkänna att man inte har en aning om vad man pratar om.
I Mediabaren som sändes på torsdagen (länk) här på Helagotland.se fick regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius tårar i ögonen när hon pratade om de konsekvenser som detta får för Gotland. Jag förstår henne, och jag får också en klump i halsen när jag tänker på alla vänner och bekanta som kommer att få se sina företag gå i konkurs, alla livsverk som krossas.
Almedalsveckan är på sätt och vis ett spektakel, absolut, även om jag tycker att ordet har en negativ klang. Men om man nu måste använda just det ordet så är det VÅRT spektakel. Det är ett VIKTIGT spektakel. Och det är ett allldeles nödvändigt spektakel för Gotland och för demokratin och för mängder av företagare och människor som ska leva och försörja sig på vår ö.
Nu får vi ladda för en annorlunda sommar, och en fantastisk Almedalsvecka 2021.
Till sist. Den här bloggen är upplåst. Det är mycket annat på vår sajt som inte är det, och för det får vi en hel del kritik. Men sanningen är att Gotlands Media också drabbas enormt hårt av den här krisen, och vi har anställda som permitteras. Läsaraffären är viktig för oss.
Om du tycker att lokal journalistik är något bra kan du se en prenumeration som ett slags stöd. Nu har vi en digital kampanj som kostar 69 kronor i månaden. Det är som den öl på krogen som du just nu inte kan dricka vid bardisken.
Här är länken. Varsågoda!