Orden borde ha skrivits om till livskunskap

Det är kanske bra att hon, min dotter, tidigt lär sig skillnaden på sådant man måste och på livet självt, skriver Jenny Persson i dagens krönika

25 januari 2020 06:00

När dottern fick hem sitt första betyg i julas stod där, längst ner på betyget "1.5 timmes ogiltig frånvaro". Det betyder ingenting. Spelar ingen roll. Hon går i sexan liksom. Ändå har dessa timmar noggrant noterats och förts in i ett annars fint betyg. 

 

Det var i höstas när nästan hela världen skolstrejkade i det som kallas "fridays for future". Dottern och några andra likasinnade i klassen drog helt enkelt ifrån skolan. De tog bussen ner på stan där de träffade en massa andra människor. Tillsammans tillverkade de skyltar och pratade om händelsen de alla deltog i, tillsammans med miljontals andra människor i världen den dagen. 

Media kom förbi och de formulerade förnumstiga svar. De sprang in på Coop och köpte mellis. De samtalade med andra demonstranter, både barn och vuxna. Polisen kom förbi. De stod kvar tills det blev mörkt, flera timmar längre än vad skoldagen skulle ha varit. 

 

När hon kom hem var hon alldeles salig på endorfiner, kraften i gemenskapen, känslan av att ha gjort något alldeles själv utan vaken lärare eller föräldrar. Jag kände igen känslan för också jag har deltagit i demonstrationer av alla de slag. Jag minns det tvåtusen kvinnor starka demonstrationståget som, på åttonde mars, ringlade sig igenom hela Göteborg. Sambaorkestern som vi dansade fram till. 

Jag minns Slitztjejerna som visade brösten för oss som demonstrerade utanför Gutekällaren de kvällar varje sommar som kvinnokroppen stod på menyn där. Jag minns små, frusna manifestationer runt om i Göteborg och långa, kraftfulla demonstrationståg för Gotlands landsbygd i Visby. 

 

Och jag tänker att det var bra att de där 1.5 timmarnas ogiltig frånvaro ändå noterades på dotterns betyg. Så att vi minns att det hände. Synd bara att de nämns med så tråkiga ord. De borde ha omskrivits som "livskunskap" eller kanske "samhällskunskap". Samtidigt är det kanske bra att hon, min dotter, tidigt lär sig skillnaden på sådant man måste och på livet självt. Att hon lär sig att ifrågasätta måsten därför att det kan finnas sådant som är viktigare än måsten. 

 

Mellanbarnet ringde hem en dag i veckan. Skyllde på ont i halsen och bad om att få komma hem. Låg sedan på soffan i fem timmar med sin favoritserie på Netflix. Sedan var det bra igen. Jag tänker att barn inte är så dumma. Ofta vet de precis vad som är rätt. Ofta vet de själva när vila är nödvändigt. 

Så jobbar vi med nyheter
Jenny Persson