Hitta mig själv? Nej tack!

Snart åker jag till Indien. För att träffa en yoga-guru och hitta mig själv, mitt verkliga innersta jag? Nej, jag ska dit och fullgöra ett uppdrag, ta det lugnt några dagar och sedan åka hem till mitt kära Visby! Hitta mig själv tror jag att jag inte vill göra. Jag misstänker att det skulle kunna bli en oerhört plågsam upplevelse att stifta bekantskap med hur jag innerst inne verkligen är. Decennier av framgångsrik förträngning skulle omintetgöras. Alla mödosamt uppbyggda efterrationaliseringar av dåliga livsval skulle raseras. Alla elakheter mot andra som man förpassat till glömskan skulle flyta upp till ytan. Nej, hitta sig själv ska man nog vara försiktig med att försöka göra. För att travestera Edit Södergran; Jag skulle söka en man – och finna en – och bli besviken!

Men OK, om man nu verkligen vill hitta själv; något sorts äkthet innerst där inne – måste det i så fall ske i Indien? Eller i Katmandu? Eller på Bali? Nej, det går säkert alldeles utmärkt någon annanstans – ute på Skarphäll till exempel. Ett bra ställe för inåtvändhet förresten – finns inte så mycket av störande vyer att njuta av. Känslan av livets meningslöshet infinner sig lätt.

Allvarligt talat: Sökandet efter inre balans och harmoni är givetvis eftersträvansvärt och något värt att uppmuntra. Lyckliga människor är grunden för ett välmående samhälle. Men min poäng är att jakten på denna lycka inte behöver bestå av safaris i fjärran land. Eftersom lycka, harmoni och balans måste komma inifrån är det också där man ska leta, det vill säga inne hos sig själv. Det är ingen annan som serverar dig detta på silverbricka. Det innebär att du måste jobba med dig själv, konfrontera dig själv med dig själv. Smärtsamt? Jomenvisst (jfr min egen skräck ovan). Men det finns nog ingen genväg. Men även om ingen annan kan servera dig det, finns det inspiration att hämta. Och den kan du finna i närmaste bokhylla i t.ex. ett närbeläget bibliotek (alla är inte nedlagda). Läs till exempel Claes Hylinger, Kvällarna på Pärlan, Theodor Kallifatides, Med sina läppars svalka och Fredrik Ekelund, m/s Tiden. Tre väldigt olika men var för sig fantastiska berättelser – som kan få dig att må bättre! Och avsevärt billigare än en jorden-runt-resa.

Hiss

Min Indiensemester – trots allt!

Diss

349 riksdagsledamöter som sitter tysta på läktaren när partiledarna sluter överenskommelser som inte ens är värda pappret de skrivs på! Parodi på demokrati!