ALSKOG: Fattighuset väckte en slumrande dröm

I Alskog har den unika fattigstugan fått nya invånare – om än bara på sommaren. Men då är det desto större liv när potentiella smyckeköpare trängs med dem som bara vill få en glimt av hur mycket utrymme man ansåg sig ha råd att anslå till socknens fattigaste familjer i slutet av 1800-talet.

11 maj 2010 04:00

– Vi blev förälskade med en gång.
– Det var "Ja tack, vi tar det!".
Det säger paret Niklas Ejve och Helen Rundgren, som sedan några år äger fattigstugan i Alskog.

"Blink and you’ll miss it".
Det engelska uttrycket stämmer alldeles utmärkt på det lilla huset några hundra meter nordöst om kyrkan i Alskog.
Innan syrenerna slagit ut har man fortfarande en sportslig chans att lägga märke till den gamla fattigstugan, men sedan är det lätt att bara svischa förbi på 80-vägen utan att ha en aning om vad man passerar. Trots att huset ligger bara några meter från vägkanten.

Om man nu inte reagerar på flaggan som sticker ut och manar en att stanna, parkera på den diminutiva gräsplätten intill och faktiskt kliva in i huset.
För det är det de vill, ägarna.
Fattigstugan är nämligen silversmeden Niklas Ejves sommarateljé och framför allt butik.
Men den är inte bara det, utan också hans och hustrun Helen Rundgrens - författare och tv-producent - sommarbostad.
Allt inrymt på några ynka kvadratmeter som fram till förra sekelskiftet hyste de fattigaste familjerna i Alskogs socken.
Men faktum är att huset stått obebott under nästan halva tiden sedan det byggdes runt mitten av 1800-talet.
- Det var fattigstuga fram till cirka 1903. Sedan stod det tomt till 1962, berättar Niklas Ejve.
- Då fick, vad vi hört, ett par från Visby köpa det billigt av kommunen.
Men att fattigstugan var obebodd i 60 år betydde inte att det inte fanns folk där. Bland annat sägs huset ha fungerat som virkesförråd och lekstuga för bygdens småkillar.
- Och många såg det som ett spökhus. Vi har träffat både de som var här inne och lekte och slog sönder saker som små och de som var rädda och trodde att det spökade här och sprang förbi på väg till skolan, berättar Helen Rundgren.

Själva kom de över huset mer av en slump för fyra år sedan.
- Jag var inne på nätet för att titta på en fiskebod som en granne tipsat om, och så ville jag kolla på Vilgot Sjömans kvarn som var till salu då, berättar Niklas Ejve.
- Jag hade egentligen inte en tanke på att köpa hus, men det här låg först och väckte en slumrande dröm. Vi tog kontakt med mäklaren och flög ned nästa dag!
- Vi undrade om det skulle gå att komma av 90-vägen här, och hur lågt taket var i det gamla huset, med tanke på Niklas längd, säger Helen Rundgren.
- Men så såg vi att det fanns en liten parkering, och - wow! - det var inte lågt i tak!
- Vi blev förälskade med en gång, säger Niklas Ejve.

- Det var "Ja tack, vi tar det!". Och så la vi ett bud, berättar Helen Rundgren.
- Men så hände ingenting, det kom inte i gång någon budgivning och säljaren ville inte ta vårt bud.
- Till slut sa vi att vi höjer budet lite. Ett bud som skulle gälla under en dag, för vi blev stressade och skulle resa bort. Det tog några timmar så fick vi det äntligen, berättar Niklas Ejve.

Huset ligger bra för den som vill ha besök, men annars ganska utsatt i en liten triangel mellan tre vägar (varav den ena inte används längre mer än av cyklister och fågelskådare). Det finns visserligen el numera, men fortfarande inget vatten - inte ens en brunn - eller avlopp.
Paret har tre vuxna barn som kommer på besök, och då blir det trångt eftersom den ena lilla kammaren rymmer silverateljén och den andra inte stort mer än en dubbelsäng.

Det fanns funderingar på att bygga en gäststuga, men det var ett problem:
- Vi äger inte fastigheten, bara huset. Det står på samfälld mark med mängder av delägare och vi arrenderar bara lite mark runt huset. Men vi vet egentligen inte hur mycket! säger Helen Rundgren.

- Så nu ska jag ordna ett vindsrum i vår i stället, med en trappa på utsidan, säger Niklas Ejve.
Det paret gjort hittills med huset är mest småfix på väggar och murar, de har satt in en vedspis i köket och lagt ett nytt golv i den lilla hallen - som också fungerar som utställningslokal och butik - eftersom det gamla golvet var skadat bortom räddning just där.
I planerna finns en utbyggnad av ett kök i vinkel bakåt, med en dörr.
- När Niklas har mycket kunder skulle det vara skönt att ha en annan utgång. Det känns konstigt att komma med disken mitt i silverutställningen, säger Helen Rundgren.

Men några planer på att flytta till fattigstugan permanent har inte paret, som större delen av året bor i Mälarhöjden i södra Stockholm.
- Nja, det skulle bli för stora ingrepp för det här fina gamla huset. Vi får behålla det som sommarateljé, säger Niklas Ejve.



I Alskog har den unika fattigstugan fått nya invånare - om än bara på sommaren. Men då är det desto större liv när potentiella smyckeköpare trängs med dem som bara vill få en glimt av hur mycket utrymme man ansåg sig ha råd att anslå till socknens fattigaste familjer i slutet av 1800-talet.
Så jobbar vi med nyheter
Text och foto: Staffan Fritz