Vägen till att prästgården hamnade i Anette och Mikael Oxenswärdhs ägor har varit mer än krokig så låt oss ta det från början. Anette är lektor i ledarskap och organisation och Mikael grafisk formgivare och de hade under många års tid tillbringat somrarna på Gotland. Under nära 30 års tid besökte de ofta ön, förutom alla resor de gjort runt om i världen. Gotland har med andra ord en speciell plats i deras hjärtan och de brukade ofta åka hit under lågsäsong.
– Vi gjorde våra ”ruskresor”, säger Mikael och ler varmt mot Anette.
Med ruskresor menar de att de besökte Gotland när det mesta fortfarande var öppet, men då det var glest med turister vilket gav en känsla av att de fick rå om ön själva. Under den tiden bodde de i Gamla stan i Stockholm och när deras dotter flyttade hemifrån föddes tanken på att en dag bo på Gotland. De hittade ett hus i Klintehamn som var till salu och som de lade bud på, men ödet ville annorlunda.
– Det var på midsommaraftonen 2013, vi var på Gotland, och krockade med bilen. Det var nära att vi inte överlevde någon av oss, berättar Anette allvarligt.
Mikael hamnade i koma och under den tiden kom nästa slag: Mikaels avdelning på Sveriges radio, där han jobbade, lades ner så när han vaknade upp, svårt skadad var dessutom hans arbetsplats borta. Något husköp i Klintehamn blev det därför inte, men lusten efter hus på Gotland återvände och under den konvalescensen upptäckte Anette av en slump att Källunge prästgård var till salu.
– Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Huset var för stort, men det var ett kulturarv att förvalta och det låg inte vid havet där man blåser bort, säger Anette och skrattar.
Deras vänner blev smått förfärade och avrådde från ett köp. ”Ska ni verkligen flytta till Gotland, där ni krockade?”, men Anette och Mikael såg på saken på ett helt annat sätt.
– Det var nog snarare så att krocken gjorde så att vi vågade köpa huset, säger Mikael.
– Jo, och dessutom visade det sig vara bra för vår rehabilitering! inflikar Anette.
Lagottotiken Ambra, som paret skaffade för några år sedan, är även hon en stor del av rehabiliteringen och en glädjekälla i tillvaron för Anette och Mikael. Under hela intervjun deltar hon aktivt och med stor charm så det känns som det faktiskt är tre personer som intervjuas, inte två.
Den 1 mars 2014 flyttade de in och i dag formligen lyser prästgården av omtanke och välbehag. Under de tre år som gått har taket helrenoverats, fasadväggarna putsats och målats om, fönstren renoverats och blivit klarröda och staketet ute vid vägen har bytts ut. Invändigt har plastmattorna fått ryka och rummen har tapetserats, målats om, elen bytts ut och badrum har renoverats och tillkommit.
– Nu tycker faktiskt våra vänner att det var en bra idé att vi köpte huset! säger Anette och skrattar.
I dag har Källunge prästgård även fått ett nytt namn och kallas för Villa Snöfrid, eftersom Snöfrid är ett av Anettes mellannamn. Den är inte bara åretruntbostad för Anette och Mikael för redan när de köpte huset insåg paret att de kunde starta ett bed and breakfast som ett sätt att finansiera de omfattande renoveringarna. Sedan flera år tillbaka har de återkommande gäster som kommer från hela världen.
Källunge prästgård har delar från 1100-talet och den första våningen byggdes på 1500-talet. År 1777 byggdes huset på höjden då den andra våningen stod klar. I dag är prästgården i tre våningar med totalt 11 rum och ligger alldeles intill Källunge kyrka. Trädgården är på 14 000 kvadratmeter.
– Men trapporna i huset är bra motion! säger Mikael glatt och det är tydligt att varken han eller Anette ser de stora ytorna som något negativt trots att båda fortfarande lider av sviter efter trafikolyckan.
1940 brann prästgården ner till grunden, men byggdes upp mellan 1941-42 till, i princip, ursprungligt skick. I samband med branden hittades bland annat en medeltida pelarfot och en bakugn, vilket tydligt visar att huset är från 1100-talet, precis som kyrkan intill. Både Anette och Mikael tycker att det är roligt att ta del av prästgårdens historia och varje dag lär de sig mer och mer om sitt hus. Bland annat har de talat med en präst som bodde i huset som barn och som med egna ögon bevittnade själva branden. Då stod en flygel på prästgårdens övervåning och när huset blev lågornas rov damp den stora flygeln ned med ett stort orkesterbrak. Att det numera åter står en flygel i den forna prästgården känns därför inte mer än rätt och även den har en alldeles egen, fantastisk berättelse.
– När kriget kom till Finland 1939 hade min morfar, som var präst, tidigt insett att något var på gång och förberedde sig inför evakueringen. Därför bad han drängarna att gömma flygeln i en hölada och täcka den med hö, berättar Anette.
När kriget var över visade det sig att det enda som fanns kvar var flygeln, allt annat hade bränts av ryssarna. Numera står den gamla släktklenoden i prästgården och Källunge prästgård kan åter stoltsera med en flygel. En flygel som dessutom en gång i tiden också ägts av en präst vilket gör att de olika historierna och människoödena på ett vackert sätt knyts ihop och bildar en alldeles egen historisk väv.
Livet fortsätter dessutom att spinna sina trådar och vem vet vilka sammanträffanden som återstår när Mikael och Anette verkställer sina framtidsplaner. Kanske bjuds det på musiksoaréer och konstutställningar. Det kan även hända att Villa Snöfrid en dag blir ett pensionärskollektiv för Anette och Mikael och deras vänner.