Krönika
Vad rättfärdigar krig? Den frågan finns dagligdags i alla mänskliga mellanhavanden. Själv krigar jag mot ålderdom eller snarare slåss mot inte bara en kropp som så sakteliga ger vika utan strider mot okunskap om åldrande. Eller kanske fastmer ovilja om hur man bör möta ålderdom. Hur når man fram undrar jag till dessa teknikjättar. Inte bara unga människors lusta till ständigt nya ting måste stegras, även äldreäldres nödvändigheter måste stärkas när levnadsåren för gamlingar förskjuts. Det finns mer än sjukvård och äldreboende att tänka till ikring. Oändligt mycket finns att göra, stora brister existerar och så mycken dumhet som pågår.
Förenkling vid behov existerar inte. Om jag nu kan sätta modem på min katt och följa hans friarstråt via min mobil, varför kan jag då inte sätta ett modem på mina brillor, utan måste rusa runt i huset och leta efter glasögon?
Hörapparaten kan man söka inom en 20 meters radie, alltså hemma i huset, men under pandemin med glasögon och munskydd runt öronen tappade jag lätt hörapparaten. Munskyddets gummiband fungerade som en slangbella.
Teknikutvecklingen rusar fram, men nytänk innebär ännu fler tekniska detaljer hopade på varandra, och livet blir ytterligare komplicerat. Har man lärt sig någon habrovink, löst ett problem med de förutsättningar som finns, så uppdateras det lika snabbt till något annat som inte är till hjälp, bara förvirring.
Teknik som skall lösa allt. Teknik som skall hjälpa oss men i själva verket stjälper oss som åldras. Ingen talar om strömavbrott eller urusel täckning av mobilteknik som får allt att avstanna. Det vet vi ju. Det händer och då står vi där eller ligger kanske med en hjärtattack eller benbrott?
Jag lever i ett 1800-talshus. Mobiltäckning si och så. Inomhus har jag regionens larm, men utomhus??? På Databyrån får jag veta att det finns en klocka man kan larma via 112 och … Alla övriga finesser är jag inte intresserad av eller priset 6 000 kronor. På min fråga hur många steg jag måste ta, alltså hur många knappar jag måste trycka för att komma till 112 blir svaret 2 tryck. En dimmig åldring kan inte trycka på mer än en knapp för att larma. Det är omöjligt. Jag följde makens bekymmer när telefonens intercom krävde 3 knapptryck för att larma. Föreställ er en skadad åldring. Hur alert skall en 80 eller 90+ vara för att själv nå 112?
Vände mig då till Teknikmagasinet med samma fråga: Larm med ett tryck till 112. För barn finns, sa man. På väg ut får jag förslag om överfallslarm. Hur fungerar det? Du trycker på en knapp och larmet går till det telefonnummer du lagt in. De måste naturligtvis svara i samma stund du ringer. Tryckknapp visar sig vara två, en på var sida. De måste hanteras samtidigt, men å andra sidan kan jag lägga in 3 mobilnummer och hoppas att någon svarar när jag ramlar. Överfall på gården vill jag slippa.