Krönika
Det är inte döden gamla människor är rädda för utan den tid som pågår innan. Nedgången. Kroppens förfall. Ålderdom är så mycket mer än Attendovård eller regionens äldreomsorg. Ålderdom är mer än sjukvård, det är snarare en rad av förluster. Förluster som man sakta men säkert omvandlar mot vardagslivets krav. Leva och klara sig länge innan man släpper taget.
Ålderdom är mer än mat, tak över huvudet och trygghet. Allt som uttrycks i botten på Maslows behovstrappa. Men det finns fler behov att tillfredsställa för ett glädjefullt liv. Oavsett ålder
Ålderdom är ingen diagnos. Förr stod du som åldring i tacksamhetsskuld till familj. Friheten som uppstod med samhällsförändringen gavs de yngre. Nu står de äldre i stället i tacksam skuld till politiker som oförstående inte lägger en extra krona på en gamling eller till vårdpersonal som i sin tur går på knäna och säger sig vara de gamlas familj. Det enda socialförvaltningen lyfter fram är avvikelser, uppföljningsprocess och avtalsteknik.
På ett äldreboende är institutionens officiella syfte omvårdnad men den innebörd av omvårdnad som har utvecklats har ingen meningsfull likhet med vad jag kallar att leva. Ett fortsatt levande liv i livets slutskede.
Det verkar som vi invaggar oss i föreställningen att när man förlorar sin fysiska självständighet, går det inte att leva ett värdigt och fritt liv.
De äldre själva har inte gett upp. Jag vet att när jag inte kan göra samma sak som tidigare, måste omgivningen för mig som människa kännas än mer som ett fortsatt hem. Inte omvänt. Som att klappa maken vaken. På med ytterkläder, lyfta upp honom på moppen och ut i sol eller vind, frisk luft. Prata, prata lyssna på vågors svall. Naturens musik. Svagt hjärta, javisst men det slog, slog för fortsatt liv.
På vårdkrävande äldre prioriterar man saker som att undvika liggsår och se till att äldre inte går ner i vikt. Medicinska mål som är medel inte mål. Politiska strider pågår om prioriteringar men en genomgripande diskussion om de värderingar människor enligt politiska beslut förväntas leva efter, den diskussionen uteblir i stället för att föra en öppen dialog med alla berörda.
Framförallt som politiker lära sig mer om vad åldrande i våra dagar innebär.
Ständigt duckar Rolf Öström och övriga borgerliga politiker som tycker att deras mamma eller pappa skall förvaras. Det är vad som pågår.
Åldrandet är en lång rad förluster. Men liv är inte bara liggsår, blöjor och påklädning. Liv är också att gå varje dag hit och dit, träna muskler, få frisk luft och fågelsång. Nyheter, samtal försvinner inte med ålder inte heller musik och möten människor emellan. Ett värdigt åldrande och levande liv.