Frihandelsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) har förhandlats mellan EU och USA sedan 2013. I flera länder har kritiken mot avtalet varit stark, men i Sverige verkar intresset vara svalt. Men så brukar det vara med svåra saker, man blundar och hoppas på det bästa.
LO, TCO och SACO är positiva till TTIP, men är mer emot att ISDS (Investor State Dispute Settlement) ska inkluderas. Detta är en internationell skiljedomstol där företag kan stämma stater för politiska beslut som påverkar företagens möjlighet att göra vinst i landet. Facken menar att om ett sådant system ändå genomförs är det ”ett absolut krav att det blir rättssäkert och öppet, inte inskränker staters demokratiska beslutsfattande eller inskränker partsautonomin och de fackliga rättigheterna”. Hur nu det ska gå till?
Det finns redan liknade avtal, Vattenfall stämmer just nu tyska staten för att de vill fasa ut kärnkraften. Cigarettföretaget Philip Morris stämmer Uruguay för att landet vill ha fler hälsovarningar på cigarettpaketen.
TTIP kan också hota vår demokrati indirekt genom att göra det lättare för företag att göra vinster på välfärden. Skulle Sverige göra som en majoritet av svenskarna vill, begränsa vinster i välfärden, kan de företag som anser sig drabbade stämma staten och i värsta fall få rätt. USA har heller inte samma miljökrav som vi har, vilket skulle kunna ställa till problem. Hormonbehandlat kött eller genmanipulerade grödor blir då svåra att stoppa. Fracking, ett sätt att trycka ner vatten i borrhål för att få upp olja, har vi på Gotland kraftigt sagt nej till. Med ISDS kan vi inte stoppa de företag som vill använda den metoden.
Och har vi en gång skrivit under avtalet går det inte att backa. Det är ett avtal mellan EU och USA, inte mellan Sverige och USA.
Det finns många starka krafter, som flitigt använder sina lobbyister, för att få igenom avtalet. För företagen är frihandelsavtal en guldgruva. Och visst kan det ge en del jobb som det är tänkt. Men nackdelarna med ISDS är allt för många för att det ska kännas bra.
Kommissionsordföranden Jean–Claude Juncker har i elfte timmen visat sig kritisk mot ISDS. Det har inte vår handelskommissionär Cecilia Malmström (FP) gjort. Nu är Folkpartiet i grunden ett frihandelsparti, men några gränser får väl ändå de också ha?
Debatten har som sagt var så gott som uteblivit. Är det inte dags att börja diskutera om vi verkligen vill sälja ut delar av vår demokrati bara för att företag ska kunna tjäna storkovan på ett frihandelsavtal med regler som bakbinder oss mycket mer än ett EU–medlemskap har gjort?