Arbetsförmedlingen (AF) har infört ”jobbsökare” som ska dammsuga efter dolda jobb. Det var på tiden, kanske efter klagomål från företagare som inte vågar sätta ut sina platsannonser på AF:s platsbank med risken att få hundratals ansökningar. En hel del av dem på grund av kontrollfunktionen av arbetslösas jobbsök som infördes i september förra året.
Trägen vinner, får jag säga lite skadeglatt. För varenda arbetsförmedlare jag träffat sedan jag första gången blev arbetslös har frågat vad jag specifikt vill ha hjälp med. Varje gång har jag svarat att AF ska ut och dammsuga efter jobb som vi sökande inte hittar.
Säkert har Östnytts/SVT:s reportage om AF och arbetslösa under hösten och vintern spelat in. Under den turbulenta perioden fick generaldirektören Angela Bermudez–Svankvist gå. Hon var tillsatt av en lyrisk regering som tillsatte henne för att hon var så ”duktig”. Ingen kan väl idag säga att hon gjorde ett bra jobb, förutom att på alla punkter genomföra regeringens mål att lägga all skuld på den arbetssökande för att denne var utan jobb, och införa regler som gjorde det ännu svårare att få hjälp av en arbetsförmedlare. Allt medan förmedlarna drunknade i jobbsökarrapporter som de inte ens hann läsa.
Ett pilotprojekt på fastlandet med uppsökande arbetsförmedlare har genomförts och ledde till att cirka 1 000 jobb tillsattes. På Gotland räknar AF med att 25 jobb ska hittas under hösten. Kanske inte så mycket, men oerhört betydelsefullt för dem som får jobben.
Även företagarna är positiva, vilket är fullt förståeligt. För dem betyder det att de dels får jobben, som de inte vill lägga på platsbanken tillsatta, dels att de får besök av en lämplig person istället för flera hundra som knackar dörr eller skickar in spontanansökningar.
Det här är milsvitt från den förhärskande politiken med jobbcoacher som enbart ska peppa arbetssökande att söka de jobb de sannolikt ändå hade sökt. För vilken arbetsgivare orkar läsa 200 ansökningar på en firma med tio anställda, hur bra skrivna de än är? Man väljer den som har bäst kontakter, som man känner sedan tidigare. Nu kanske även vi som inte är granne med företagaren har en bättre chans?
Den nye generaldirektören Mikael Sjöberg har tagit bort kravet, som den förra arbetsmarknadsministern införde när aktivitetsrapporterna skapades, att det skulle leda till täta möten mellan AF och den sökande. Nu när det kravet är borta borde inte aktivitetsrapporterna också försvinna då?