För en vecka sedan kom jag hem från Gammalsvenskby, det var mitt sjunde besök i byn. Sofia och jag hade denna gång sällskap av vår landshövding Cecilia Schelin Seidegård som var med för första gången. Intrycken är många och som vanligt väldigt omtumlande.
Ukraina är ett land som i dag befinner sig i krig, det märks tydligt när man är på plats. Det syns bland annat genom många vägspärrar samt stor aktivitet med helikoptrar.
Oron i byn är väldigt påtaglig, även om livet går sin sakta gång ändå. Första kvällen vi kom ned så blev barnbarnet till Anna, som vi bor hos, inkallad i kriget. Familjen Annas sov inte mycket den natten! Andra familjer i byn är oroliga för att maken ska bli inkallad, då uppstår väldiga problem med att klara vardagens sysslor, självhushållande bönder som de är.
Många tror att Ryssland ännu kommer att ta byn och deras område. Ingen vet givetvis vad som blir Putins nästa drag efter annekteringen av Krim. Men det finns en påtaglig risk att han vill ta hela södra Ukraina. Målet är kanske att förena Transnistrien, som är en zon med ingemansland mellan Moldavien och Ukraina som Ryssland i praktiken redan besitter, med Krim och resten av Ryssland. Därmed skulle han ha tillgång till alla viktiga hamnstäder.
För Ukraina har kriget med Ryssland inneburit en mental chock. De kunde inte på allvar föreställa sig att den gamla bundsförvanten Ryssland skulle starta ett erövringskrig mot Ukraina. Nu vet de bättre, tyvärr!
Den ukrainska besvikelsen på Europa och Nato är också väldigt påtaglig. Signalerna till Ukraina har tydligt varit att agera tufft mot Ryssland. Men i verkligheten upplever de inte att de fått stöd vare sig ekonomiskt eller militärt i någon rimlig omfattning, utan att Ukraina får ta hela smällen själva.
Förutom oron så slår kriget på ett annat påtagligt sätt mot Gammalsvenskby. Landets valuta har nästan halverats i jämförelse med den svenska kronan på ett halvt år! En sådan enormt snabb devalvering gör att priserna på alla importvaror skjuter i höjden. Bensin, kol och medicin har alla fördubblats i pris. Det här märker byborna av oerhört mycket eftersom det är de varor som man i huvudsak köper, resten producerar man själva.
Besöket i byn var extra uppskattat denna gång, mycket för att visa att vi inte har glömt dem i deras svåra stund. Våra hjälpinsatser behövs nu mera än på många år. Samtidigt så passade jag på att bjuda in byborna med svenskanknytning till min andra femtioårsfest, nu med Sverigetema. Undrar om man nu måste känna sig som en 100-åring efter två sådan rejäla 50-årsfester?