I förra veckan överlämnades slutbetänkandet av konkurrenskraftsutredningen till landsbygdsminister, Sven-Erik Bucht (S). Samtidigt gick startskottet för arbetet med att ta fram en svensk livsmedelsstrategi.
Utredningen bjuder på intressant läsning, både vad gäller analysen av varför svenskt lantbruk har tappat konkurrenskraft, såväl till vad som behöver göras för att vända utvecklingen.
Utredaren menar att vi har en förhållandevis god konkurrenskraft när det gäller vegetabilier, men en generellt svag konkurrenskraft när det gäller animalieproduktion. Lönsamheten är för svag, dock något bättre på större gårdar. Vi har god produktivitet, och en liten andel företag står för en stor del av produktionen.
Vad behöver då göras för att vända utvecklingen? Här finns inte utrymme att beskriva alla förslag, men några smakprov kan jag bjuda på. Betänkandet är ett bra underlag för ett fortsatt arbete med en nationell livsmedelsstrategi. Här föreslår utredningen att det ska läggas ett förslag till en vision för år 2030 – en attraktiv, innovativ och hållbar jordbruks- och trädgårdsnäring. Man föreslår också att det i strategin bör sättas upp mål som kan följas upp för utvecklingen av produktionen.
Landsbygdsministern tänker själv leda ett nationellt råd, som ska bidra till att strategin genomförs. Här finns två viktiga observandum. 1. Att det finns en bred uppslutning av alla intressenter i livsmedelskedjan runt mål och åtgärder i livsmedelsstrategin. 2. Att det inte bara blir prat om vad som behöver göras, det behövs verkstad, utredningen har lyft fram många bra förslag, analys och idéer saknas inte. Nu behövs handlingskraft och genomförande.
Utredningen pekar på att stärkt konkurrenskraft bör ha sin utgångspunkt i ett tydligt politiskt mål för produktionen. Målet är en viktig grund för attityder både inom sektorn och i samhället.
Vi har inte haft produktionsmål för svensk livsmedelsproduktion i modern tid. Produktionen har fått stå tillbaka för alla andra mål i samhället. Vilket i förlängningen har lett till export av miljö- och djurskyddsproblem till andra länder med lägre krav, när vi i Sverige kraftigt har ökat importen av livsmedel.
I utredningen pekar man på att nationella miljömål ska kunna vägas mot målet om en konkurrenskraftig produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring. Och att det skrivs in i berörda myndigheters regleringsbrev. Det är en viktig politisk signal.
Ett annat exempel är att utredningen ser att grunden för samhällets styrning är den gemensamma lagstiftningen i EU, och att nationella regler och krav därutöver ska vara väl motiverade och vila på vetenskaplig grund och noga prövas bland annat vad gäller effekten på konkurrenskraften.
Nationella beslut om produktionsmedelsskatter (exempelvis diesel, el, växtskydd, handelsgödsel) bör grundas på en analys av bland annat effekter på konkurrenskraften.
Att stärka konkurrenskraften för de gröna näringarna ger mer än mat tillbaka. Att öka produktionen av svensk mat ger hållbar tillväxt i hela landet.