Länsstyrelsens förslag om Natura 2000 har fått skarp kritik, såväl för bristfällig dialog med berörda, kort remisstid som för obefintlig konsekvensanalys.
En enig regionstyrelse konstaterar bland annat att ”Kalken är en resurs för såväl Gotland som hela landets industri. Region Gotland ser ytterst allvarligt på de begränsningar av framtida utvecklingsmöjligheter som förslaget kan innebära. Varken norra Gotland eller Gotland som helhet har råd att mista arbetstillfällen”.
Kritiken delas av så väl fackförbund, näringsliv, markägare och enskilda. Trots den massiva kritiken valde länsstyrelsen att bortse från det mesta i remissvaren och har skyndsamt lämnat in sitt förslag till Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket överlämnade med drygt en veckas beredningstid och utan ytterligare dialog med berörda på Gotland eller Region Gotland, förslaget till regeringen i fredags.
För en gångs skull kan man inte klaga på handläggningstiden hos staten men däremot på brister i såväl underlag som hantering.
Länsstyrelsen tog under remisstiden fram en konsekvensanalys av förslaget helt utan kontakter med regionen som har det regionala utvecklingsansvaret.
Risken nu är vad jag förstår att även miljödepartementet som bereder ärendet kommer att göra en mycket snabb beredning och inom kort, kanske redan nästa vecka, lämnar till regeringen för beslut.
Jag och många med mig känner en stor oro för vad förslagen innebär för utvecklingen på Gotland men också för hur den demokratiska processen går till inom statens myndigheter.
Därför är det nu viktigt att regionledningen snabbt agerar gentemot regering och riksdag för att uppmärksamma dem på konsekvenserna för Gotland men också för industrin i landet.
Vid måndagens fullmäktigesammanträde diskuterades ett förslag om att återföra utmaningsrätten. Vänstermajoriteten säger nej av klart ideologiska skäl.
Jag har oerhört svårt att se varför man inte vill öppna för företag och föreningar att komma in med utmaningar om man har förslag och idéer på mer effektiv verksamhet. ”Vi vill äga processen” var regionstyrelsens ordförandes argument för att säga nej.
Om en utmaning lämnas är man skyldig att pröva om det är möjligt/önskvärt att göra en offentlig upphandling av verksamheten men beslutet ligger alltid på regionen att slutligt avgöra om man vill gå vidare, så processen äger man helt klart.
Jag ser utmaningsrätten som ett komplement till det effektiviseringsarbete som görs redan i dag. Det är också en viktig symbolfråga för ett förbättrat företagsklimat.
Därför har jag så svårt att förstå hur till Socialdemokraterna kan säga nej till ett system som kan bidra till att lösa kommunala uppgifter på bästa möjliga sätt samt stimulera förändringsarbete och leda till större valfrihet för både brukare och anställda?
Jag vill önska er alla en glad påsk och hoppas vi får njuta av varma och sköna vårdagar.