En del påståenden återkommer ständigt i debatten utan att någon ifrågasätter dem. Man får till slut intrycket av att det bara är fråga om en lång räcka av självklarheter.
Ingen verkar i alla fall särskilt intresserad av vad dessa till synes självklara utsagor egentligen betyder.
Svenskt Näringslivs VD sa i en intervju att politiker inte skapar några jobb. Ett exempel på ett vanligt och återkommande påstående. Det är företag som skapar jobb, sa hon. Och det låter ju rimligt på något sätt. Men är det sant?
Om det är sant så skulle företagarna helt på egen hand och oberoende av politiska beslut ägna dagarna åt att skapa jobb.
I själva verket är politiska beslut livsavgörande för dem. Ingen kan skapa ett enda jobb om inte politiken ger dem förutsättningar att starta och driva företag.
Det är politiken som förfogar över allt ifrån markpolitiken till alla de varianter av skatter, bidrag, avdrag och avgifter som företagen betalar alternativt slipper betala till stat eller kommun. Konstruktionen av arbetsgivaravgiften, sjuklönekostnader, fastighetsskatt, moms med mera är helt avgörande för företagens varande eller inte varande. Så jobben ”växer inte till” genom företagens egen kraft. De skapas både av politiken och företagandet i samspel.
Dessutom måste företagen hållas i schack genom hårda konkurrensregler, miljökrav och arbetsmarknadslagar för att de inte ska dra iväg.
Alla nya jobb måste vara ”riktiga jobb” är ett annat vanligt påstående.Inga oriktiga jobb får förekomma menar Jan Björklund som är de ”riktiga jobbens” främste härförare. Vad är ett oriktigt jobb?
Att praktisera på ett äldreboende ett år med avtalsenlig lön är inte ett riktigt jobb, enligt Björklund. Vad är det som kan vara så oriktigt med det? De äldre är ju på riktigt och att det behövs mer personal är ju alla överens om. Är det fel på de unga eller är det fel på lönen? Nej lönen är avtalsenlig och de unga är arbetslösa.
Det är fel på den som betalar ut lönen, i detta fall skattebetalarna, menar Jan Björklund. Det är därför det inte är riktigt utan fråga om subventioner. Skattebetalarna står ju visserligen för fiolerna i hela välfärdssektorn. Och det är riktigt, även i Jan Björklunds ögon. Han tycker att det är riktigt att förstelärarna får lite mer lön av skattebetalarna än de andra lärarna som visserligen också får lön av skattebetalarna. Då är det riktiga jobb.
Men det som är riktigt ena gången behöver inte vara riktigt andra gånger om man nu ska tro på det som sägs. Och det ska man inte.