Krönika
Som på en räkmacka åkte jag rakt in i mitt första telefonbedrägeri jag utsattes för i veckan som gick. Jag brukar aldrig svara på nummer jag inte känner igen utan slår upp samma nummer på Hitta.se och ringer tillbaka om det gäller något viktigt.
Nu ringde det, men inte på mobilen utan på den fasta telefonen. Den som döttrarna använder för att nå en hörselskadad mamma. Signaler går fram tills jag svarar och nu svarade jag i tron att de ville mig något.
Det går fort. Rasande fort. Plötsligt hör jag mig per automatik prata engelska med en man som pratar bruten engelska och säger sig ringa från Klarna. Det handlar om en telefon och en prissumma och jag skall få hjälp och kopplas vidare som jag tror till rätt person i banken.
Det talas fortfarande om en telefon jag köpt och eftersom jag veckan innan köpt en mobil på nätet och betalat via Klarna så uppfattar jag det som betalningen inte var okej. Då får jag veta av rösten i luren att någon försökt stjäla mitt konto. Jag svarar att då går jag till Telia in town och ordnar det.
Jag är uppenbarligen på min vakt. Det är många röster i rummet han arbetar i, låter som ett kontor i bakgrunden och det blir för mig än svårare att höra. Då blir han påstridig och talar igen om en mobil, men säger Samsung. Då vaknar mitt journalistiska öra. Jag har köpt en Iphone.
Jag inser att det pågår ett bedrägeri, men mannen i luren frågar om jag har en dator. Jovisst. Gå till den och ge mig din IP adress och jag skall hjälpa dig. Mannen i luren tjatar och fortsätter tjata om min IP adress. Jag har nu fattat galoppen, men lägger inte på. Fortsätter svara Telia in town. Då ger han upp och lägger på.
Jag är på väg till sjukhuset och nappar min mobil. Då ringer också den. Jag har inte tid att svara. I staden kollar jag och finner ett samtal från Österrike.
Då går jag till polisen och frågar om jag skall anmäla även om jag inte förlorat pengar. Ja, säger polismannen. Om du visste hur många som kommer hit, skamsna för de visste ju, hade kunskap från tidningar, men ändå har de gått på bedrägeriet. Telefonen bedragaren talade om behöver inte vara den du köpt. Den är en affärsidé bedragaren i sin tur använder för att lura dig.
Är det många som anmäler vad de utsatts för, undrar jag. Vi får in 4–5 anmälningar per dag. Jag tror inte mina öron. Jag går på kafé med en vän. Berättar om händelsen. Jag har haft samtal från Österrike hela veckan säger hon då. Anmäler du? Nej. Hur skall då polisen få vetskap om mängden av försök som pågår.
Jag talar någon dag senare med Bergslagen. Vännen säger att hon också får samtal från Österrike. Det är bara att trycka bort påstår hon. Trycka bort en fast telefon. Jag ser inga nummer. Min fasta telefon är min räddningsplanka.